Kyrkans kris också för predikan

Helena Edlund –liksom Hugo/Borg – har lyft upp väsentliga aspekter som jag bara kan instämma i. Under mer än femtio år som präst har jag mer och mer och allt oftare undrat vart det tar vägen med Svenska kyrkan, särskilt dess förankring i evangeliet och Jesus Kristus. Detta trots en massa goda förnyelser på olika områden.

Kanske är det inte en tillfällighet att det samtidigt blivit en diskussion om förkunnelsens roll i kyrkans liv. Det är onekligen en identitetsfråga och en krisfråga, hur kyrkan profileras i själva det grundbudskap som kyrkan står för, det som är kyrkans uppgift och som ingen annan tar tag i. Därför är frågan om kyrkans identitet till stor del också predikans kris.
Helt klart är kyrkan i kris i yttre avseende, med medlemsavtappning, ekonomisk nedgång och ständiga strukturfrågor. Men det är inte huvudproblemet. Carl-Henrik Henriz fråga i KT nummer 31/32 blir väldigt aktuell: ”Är det inte på tiden att vi börjar diskutera förkunnelsen och inte bara organisationsproblem och genusproblematik i vår kyrkliga press och på våra fortbildningar?” Här ligger själva identitetskrisen. Det handlar då inte om lågkyrklig eller högkyrklig predikan utan om det centrala i kyrkans framtoning bland människor idag.

Jag tror på stor bredd och många djup i kyrkans liv, också vad gäller predikans roll. Men först och sist gäller det att med helhjärtenhet och djärvhet vilja satsa på sådana verksamheter och sådan predikan som i olika sammanhang lever upp till Paulus ideal att inte veta av något annat än Jesus Kristus (1 Kor 2:2). Krisen är därför också en trons kris, en teologins kris, inte minst i mötet med andra religioner och trosuppfattningar.
Predikan är nödvändig, därför att kyrkan finns och därför att den har ett budskap som måste ut. Hur än kyrkan förändras, växlar och moderniseras – och det måste den annars dör den – så finns den uppgiften kvar. Därför måste också predikan förnyas och fördjupas på många sätt i ständigt växlande situationer. Kyrkan måste våga vara kyrka på allvar. Om kyrkan inte skall förlora sin identitet. Annars kan saltet helt tappa sin salthet!

Kjell Ove Nilsson
gammal domprost och docent