Det finns åtskilligt att förundras över i de tre senaste utfallen mot våra debattartiklar om Svenska kyrkan och kristen identitet. Låt oss bara stanna inför några punkter. Och låt oss ta polemikerna en i taget.
slutreplik
kristen identitet
Frostells definition på profet (det vill säga någon som säger att ”Gud är mild och förlåtande”) vidgar begreppet så att det i praktiken kan innefatta vem som helst. Därmed töms det också på sitt teologiska innehåll.
Doktoranden Hans Leander menar att vi förstärker ”stereotypa bilder av den andre” när vi använder det arabiska ordet ”Allah” för Gud i islamisk tolkning. Men vi har endast anpassat oss till det språkbruk som är gängse inom muslimsk teologi och som exempelvis Islamiska förbundet i Sverige använder på sin hemsida. Också här räcker det med en enkel åtgärd för att kontrollera: Några knapptryckningar på datorn.
Maria Kjellsdotter Rydinger och Othman Al Tawalbeh rullar vidare på det uttjatade temat att förknippa omsorgen om den kristna identiteten med rädsla för det främmande. Vi går inte in på det spåret igen. Däremot studsar vi inför det förakt för Svenska kyrkans medlemmar som anas i deras politiskt välklingande men teologiskt mycket tunna text; de som betalar Kjellsdotter Rydingers lön (och genom gåvomedel även Othman Al Tawalbehs) avfärdas som ”välmående medelklass”. Hur blev det nu med respekten?
Härmed är denna debatt avslutad för vår del.
Christer Hugo
kyrkoherde och skribent
Annika Borg
teologie doktor, skribent och präst
Tillsammans driver de
kristen opinion
http://blogg.passagen.se/kristenopinion
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR