Lokal reklam stannar vid församlingsgränsen

Slopade predikoturer inom huvudstadsstiftet uppmärksammas av Kyrkans Tidning. Antagligen är det samma förhållande även ute i landet. Visserligen har tidningarnas roll förändrats men fortfarande är de bland de främsta heltäckande förmedlarna av nyheter och sådant som medborgarna bör och vill veta.

Huvudfrågan i det här fallet är om Svenska kyrkan överhuvudtaget ska bry sig om att ordna gudstjänster och andra kyrkliga arrangemang om man inte ser till att budskapet om vad som händer når ut till menigheten.

Ingen annan arrangör av publika tillställningar underlåter att annonsera om vad man har att erbjuda. De arrangörer som tummar informationssidans kostnader blir oftast inte långlivade – de må vara hur seriösa som helst i fråga om utbudet.

Det talas om att Stockholmsstiftet anser att det måste finnas andra och effektivare vägar att få ut budskapet på. Någon annan hyfsat täckande sådan pekar man inte på. Förhållandena i Dalarna är att de stora församlingarna har gjort som i Stockholm, det vill säga slopat tidningarnas predikoturer. Någon nyttjar allmän annonsplats eller har andra former av lösningar.

Jag har erfarenhet av tre församlingar i Dalarna. I Falu Kristine där vi vinterbor, i Svärdsjö där vi har bott och i Rättviks församling där vi har fritidshus. I Falun där vi är skrivna är ett annonsblad lösningen. Här har har man sedan länge upphört med annonser i predikoturerna, i motsats till Faluns frikyrkor. 

Svärdsjö församling är vår födelseort och vi abonnerar vi på deras föredömligt fina församlingsblad som ger god information, dessutom annonserar de i tidningarnas predikoturer.

Sedan en tid tillbaka har Rättviks församling slopat predikoturerna och ersatt det med annonser i ett lokalt annonsblad. Jag har på olika sätt opponerat mig mot det eftersom allt fler undanber sig direktreklam och att den lokala reklamen stannar vid församlingsgränsen.

Till Rättviks finnmarks kyrkor, Bingsjö och Dådran, har besökarantalet minskat. Där har det tidigare kommit besökare från angränsande församlingar. Båda är så kallade hemvändarorter men deras existens påminns inte med lokalt baserad information. I dagen rörliga värld räcker det inte med geografiska talesättet: ”Ett lita kula med bara Dalarna på”.

Kyrkans ekonomi är anledning till förändringar, men avsikten är väl inte till utplåning.

Men talar inte Svenska kyrkan om så det hörs var den finns, vad den gör och vad den vill är man på väg utför. Vilket är något vi absolut inte vill!