Dags för ett brett samråd om kyrkosyn och organisation

Jan-Ove Wernersson, Olle Hjortzberg-Nordlund, Jan Olsson, Andreas Karlsson Löftadalens pastorat
Svenska kyrkan och dess församlingar, stift och inte minst den nationella nivån, måste ha sitt fokus på samverkan och att ha en närhet till kyrkans väsen, struktur och innehåll. Foto: Lars Rindeskog

Låt ett brett samråd ske om kyrkosynen och om relationen mellan kyrkans olika delar. Processen ska utformas så att det finns en realistisk möjlighet för församlingarna att påverka beslutsfattandet. Både positiva som negativa synpunkter måste få påverka beslutet.

Under mer än ett års tid har en stor mängd debattinlägg införts i Kyrkans Tidning, angående förslaget om IT-lösningar och administrativa system med mera, det vill säga en viss centralisering till Svenska kyrkans nationella nivå (löner, fakturering, budget, bokslut med mera.).

Debattinläggen har oftast varit kritiska mot organisationsförändringen.

Kyrkomötet 2020 uppdrog åt kyrkostyrelsen i samarbete med stiften att genomföra en kartläggning över var församlingar/pastorat befinner sig i sina nuvarande planer för IT-lösningar och administrativa system. Detta för att till kyrkomötet 2021 återkomma med färdplan för fortsatt införande.

Hur har då denna kartläggning gått till? Jo, genom en enkätundersökning i 30 punkter som skickades med e-post till respektive kyrkorådsordförande för att besvara dito frågor. En ordförande har i regel inte kunskapen i detalj om vilka IT-system enheten använder sig av!

Därefter inbjöd stiftet till digitala överläggningar. Överläggningen i sig gav inte någon respons annat än, att varje enhet gavs möjligheten att sända in ytterligare synpunkter till biskopen. Löftadalens pastorat sände en skrivelse med synpunkter på förslaget, vilken ställdes direkt till stiftsstyrelsen.

På vilket sätt denna skrivelse därefter har beretts, har vi inte fått något svar på, på annat sätt än – sedan vi efterhört – att den fanns med i beredningen till stiftsstyrelsen i detta ärende. Dock framgår det inte av stiftsstyrelsens protokoll, att Löftadalens pastorat inkommit med synpunkter i ärendet. Vad skall man tro om en sådan handläggning och nonchalans?

Svenska kyrkan och dess församlingar, stift och inte minst den nationella nivån, måste ha sitt fokus på samverkan och att ha en närhet till kyrkans väsen, struktur och innehåll. Det tål att upprepas, att inte göra om Svenska kyrkan efter samhällets organisationsmodeller med koncernbildning. Det skulle innebära en ändring av den kyrkosyn, som vi hitintills hävdat skall gälla.

Gunnar Edqvist ansåg i sitt debattinlägg (KT 31/32 2020) angående en anslutning till ett ekonomi- och lönecenter att det ”finns goda skäl låta det föregås av ett brett samråd om kyrkosynen och om relationen mellan kyrkans olika delar”.

För Löftadalens pastorat är följande av vikt att framhålla;

• Att delta i en enkätundersökning och digitalt samråd innebär inte ett samtycke till en utrednings förslag. Frågeställaren måste beakta de inkomna synpunkterna. Våra synpunkter har delgivits vårt stift!

• Under månghundrade år har Svenska kyrkans synsätt i förhållande till den nationella nivån präglats av en decentraliserad organisation avseende församlingarnas/pastoratens verksamhet. Detta har utgjort en stabil grund för den lokala servicen, dess effektivitet med mera, och som fått ett positivt gensvar på uttag av kyrkoavgift. Jämförelsevis kan nämnas den centralisering, vilken skett inom Polisväsendet och Postverket. Här har stordriften lett till att servicen har decimerats och kostnaderna har ökat!

• Löner, fakturering, budget och bokslutshantering gynnas bäst av att utföras på lokal nivå. Att så sker utgör en glädje i arbetslivet för personalen och dessutom främjas en god arbetsmiljö för all personal.

• Den lokala församlingen/pastoratet får totalt sett en högre kostnad genom utredningens förslag. Att vi skulle göra besparingar, som nämnts, är missvisande. Att Svenska kyrkan ändock tar ut en avgift (1 öre/skkr) även om vi inte skulle använda systemet, är en konfiskation!

• Svenska kyrkan håller på att förblöda av alla de extra administrativa arbetsuppgifter som läggs på församlingarna. Uppgifter som inte de gemensamma administrativa systemen kommer att avhjälper. Till exempel det detaljerade fastighetsregistret och det nu aktuella framtagandet av lokalförsörjningsplaner. Svenska kyrkan borde i stället inrikta sig på, och som den är satt att vara – att i tid och handling göra Kristus känd, älskad och ärad samt att kyrkorna fylls med Ande och Liv, och där lovsången och tillbedjan ånyo får ljuda.

Slutligen:

• Det nu liggande förslaget om IT-lösningar med mera saknar det verkliga engagemanget från församlingar/pastorat.

Låt i stället ett brett samråd ske om kyrkosynen och om relationen mellan kyrkans olika delar. En process utformas på ett sådant sätt, att det finns en realistisk möjlighet för församlingarna att påverka beslutsfattandet. Såväl positiva som negativa synpunkter måste få påverka beslutet. Det är minst sagt ett blygsamt krav!

Jan-Ove Wernersson
kyrkorådets ordförande 

Olle Hjortzberg-Nordlund 
kyrkoherde

Jan Olsson 
ekonomichef 

Andreas Karlsson
kommunikatör

Löftadalens pastorat
 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.