320 000 studenter – är kyrkorna redo att möta dem?

Samtidigt som studenterna blivit fler har livsvillkoren blivit sämre. Nästan hälf­ten av alla studenter avstår från inköp av kurslitteratur på grund av brist på pengar och studenters reella köpkraft har minskat kraftigt sedan början på 1980-talet.Vi pratar om en av landets största arbetsplatser och dess-utom om människor som befinner sig i en osäker situation. Att vara student är en omtumlande tid, då många av ens viktiga livs­val avgörs.
och ork att lyssna? Universitetskyrkan, som ska nå 320 000 studenter och dess-utom 50 000 anställda består av motsvarande cirka 45 heltidstjänster från Svenska kyrkan och sju från frikyrkorna. Det är ungefär en heltidare per 7 000.Studenterna har något viktigt att säga kyrkan – om vi låter dem göra det. Många är aktiva i kyrkan som barn och tonåringar, men passar på att ”ta en paus” när de börjar plugga på universitet eller högskola. Ofta beror detta på att kyrkan på den nya orten, eller på samma ort i den nya livssituationen, helt enkelt inte känns relevant. Sådant som efterfrågas är själavård, men även möjligheten att få en egen plats, som studenterna får inreda själva, där de får brottas med sina tankar, där idéer kan bli verklighet, där tro kan bli handling.
Kriss och andra kristna studentföreningar gör mycket, men det behöver göras ännu mer. Till detta krävs resurser. Resurser som nu försvinner när kyrkorna drabbas av finanskrisen. Exempelvis ser det ut som att Stockholm helt kommer att bli utan studentpastor. Baptistsamfundet som tidigare stöttat 1,5 tjänst anser sig nu tvingade att dra in stödet.Tjänsten som samordnare för student­prästerna inom Svenska kyrkan är också vakant. I nästan alla stift finns konfirmandkonsulenter som jobbar med att utveckla konfirmandarbetet, men var finns studentkonsulenterna?
bara ”den ljusnande framtid” utan är också här och nu. Om kyrkorna verkligen vill vara där Gud redan är, krävs det att arbetet på universitet och högskolor tas på allvar, att löftena om satsningar blir verklighet. När Baptistsamfundet träder tillbaka, vem träder då fram?