Allt vi gör i vigselgudstjänsten är på riktigt

I efterdyningarna av motionen ”Brudöverlämning vid vigsel” som lämnats in till kyrkomötet av (S), undertecknad Waldenfors och Eneroth har eftermälet låtit så, att det är Socialdemokraterna, politikerna, som vill ha till ett förbud mot brudöverlämning vid vigselgudstjänst i Svenska kyrkan. I sak är det rätt – motionen lämnas in av sagda parti.

Politikerföraktet som osar i kommentarer kring artikeln är häpnadsväckande i sig. Motionen är framlagd av förtroendevalda, men initiativet och behovet av motionen kommer ifrån prästerskapet som förtroendevalda har valt att lyssna på. Motionen handlar inte om något förbud, motionen handlar om den svenskkyrkliga vigselgudstjänstens liturgiska gestaltning.

Ska man inte få välja själv? Jo, man får helt själv välja vilken ordning man vill gifta sig i. Man kan välja att gifta sig borgerligt med de möjligheter och gränser som gäller för en borgerlig vigsel och man kan välja att gifta sig i ett religiöst samfund med den vigselordning som gäller för det samfundet.

När vi nu vill slå vakt om äktenskapets likställdhet och ömsesidighet, där paret går in i äktenskapet tillsammans, såväl i livet som i gudstjänsten öppnas dammluckorna för kritik där vi anklagas för att förhindra människor från att få göra som de vill. Att politiker i kyrkomötet inte har med det att göra, fast motionen är undertecknad av en präst med stöd i frågan från många, många fler ämbetsbärare.

Ordet, liturgin och musiken förmedlar hopp och evangelium i livets mitt. Därför måste vi ta det kyrkan gör och förmedlar på allvar. Vad annat skulle vi göra i till exempel en högmässa som vi skulle vifta bort som något oviktigt, valbart och mindre allvarligt, såsom brudöverlämning påstås vara? Vad liturgin förmedlar är vad Svenska kyrkan förmedlar i vår heliga lek inför Gud. Det budskapet skall vara förenligt med vår tro och tradition. Och med vår kyrkoordning. I den senare står att de sammanvigda i sitt äktenskap skall ”vara ett vittnesbörd för omgivningen”. Ett vittnesbörd om Guds kärlek, om den inbördes gemenskapen och det ömsesidiga tjänandets väg och detta är något som också gudstjänsten skall visa på. Där skall den frivilliga och jämlika kärleken synas.

När kyrkklockorna har ringt är allt vi gör i gudstjänstrummet liturgi. Allt vi gör i vigselns gudstjänst gestaltar förbundet mellan två älskande som lovar att dig vill jag höra ihop med i ljusa och mörka dagar. De förväntningar och känslor som par som önskar brudöverlämning har, förminskar inte vad brudöverlämningen symboliserar: En omyndig kvinna leds fram till sin nya förmyndare och det är pappa som ansvarar för att hon är oskuld hela vägen fram. Vill man accentuera symboliken ytterligare får den nya förmyndaren lyfta på hennes slöja och affären bekräftas med ett stadigt handslag mellan männen. Ingen som önskar sig gifta sig i kyrkan med brudöverlämning känner såklart igen sig i den här symboliken. Det är precis därför vi som präster inte kan gå med på att gestalta den liturgiskt och välsigna den i koret.

Vi som förrättar vigslar spelar inte teater längst fram i kyrkan – allt vi gör i vigselgudstjänsten är på riktigt. Välsignelsen är verklig. Förbundet är verkligt. Brudöverlämningens fokus på spektakulär entré och fåfäng yta berövar också vigselparet ett av vigselns mest oförglömliga ögonblick. Ett ögonblick som aldrig skildras i Hollywoodfilmen. Ögonblicket när man står i vapenhusets dunkel och sorlet innanför dörrarna till kyrkorummet tystnar. Klockorna ringer. Ögonblicket då man tar sin älskades hand i sin, ser in i varandras ögon och viskar: ”Jag älskar dig. Nu kör vi.”. Musiken som börjar spela när dörrarna öppnas och känna kyrkorummets jublande glädje över dessa två som träder in i kyrkan tillsammans. 

Det ögonblicket – det vill vi som präster inte att någon ska gå miste om.

Nina Konnebäck, komminister i Högsbo församling
Johanna Wikberg, komminister i Carl Johans församling