Idag är det sällan man hör ett engagerat, livfullt och målande berättande av de bibliska händelserna.
I Västerbottens Kuriren 24 april kan man läsa följande: ”I samarbete med Nordiskt Berättarcentrum kommer institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet att skapa en fristående distanskurs i muntligt berättande. Dessutom kommer kursinslag med berättande som pedagogisk metod att erbjudas olika utbildningsprogram vid institutionen.”
Berättande som pedagogisk metod borde varje präst och församlingspedagog behärska. Berättandet har från början varit metoden att föra bibelordet vidare. Det var den metod Jesus i stor utsträckning använde och det var ofta så, kyrkans och tidigare även skolans undervisning, gick till.
Men i dag är det sällan man hör ett engagerat, livfullt och målande berättande av de bibliska händelserna. Berättandet skapar inre bilder hos lyssnaren, som berör känslolivet och kan förstärka det intellektuella inlärandet.
Berättandets konst behärskas naturligt av några få, men alla kan lära sig.
Nu ges en universitetskurs på distans, som ger präster och pedagoger en möjlighet att upptäcka hur man genom berättande levandegör bibeln. Några deltagare kan bli ett arbetslag, som sprider sina kunskaper vidare genom kurser och konferenser.
Mina personliga erfarenheter av berättandets möjligheter gjorde jag under min tid som lärare i grundskolan, men inte minst i det kyrkliga barnarbetet på både riks- och stiftsnivå under i huvudsak 60- och 70-talen. Berättandet var den huvudmetod vi lärde ut på alla kurser och den metod vi använde i det ledarmaterial, som vi producerade inom” Arbetsgruppen barn och familj” i Kyrkans centralråd .
Vi sa bland annat: ”Det gäller att berätta så att lyssnaren upplever sig vara deltagare i händelsen och känna att detta gäller mej.” För att kunna berätta så, behöver man kunskaper om metoden och träning och återigen träning.
Min förhoppning är att präster och församlingspedagoger återupptäcker berättandets kraft.
Inez Degerman
Umeå
LÄGG TILL NY KOMMENTAR