När dogmhistorikern, Yaleprofessorn och fyrtiotvåfaldige hedersdoktorn Jaroslav Pelikan låg på sin dödsbädd ska han ha yttrat följande aforism: ”If Christ is risen, nothing else matters. And if Christ is not risen – nothing else matters.” (Yale Department of History Newsletter, Spring 2007, 3) Välfunnet, kan tyckas, men om biskop emeritus Erik Aurelius inlägg i Kristusdebatten (KT nr 1/14) är något att gå på, borde han kanske snarare ha sagt: ”If Christ is risen or not doesn’t really matter.”
Låt mig förklara vad jag menar genom att först repetera frågan: ”Blev Jesu fysiska, korsfästa kropp levandegjord (och därtill förhärligad) efter att ha varit död i över ett dygn?”
Huvudpoängen med Aurelius artikel är att det går att svara nej på denna fråga utan att därmed förneka uppståndelsen. Det kan nämligen vara så att Jesus efter sin död och begravning visade sig för sina lärjungar i en ”andlig kropp” trots att hans fysiska kropp multnade i graven.
Problemet med denna i och för sig intressanta teori är att den inte har med uppståndelsen att göra. Att få en ny kropp, hur andlig den än är, är inte detsamma som att uppstå. Endast det kan stå upp (från de döda) som först varit liggande (med de döda). Predikatsledet ”att uppstå från de döda” kräver ett subjekt som vid något tillfälle varit dött. Men Jesu själ, som väl får tänkas vara det subjekt som Aurelius antyder kan ha fått en ny, andlig kropp, har aldrig varit död och kan därför heller inte vara det subjekt som har uppstått.
Det är därför jag skrev som jag skrev. Jesus uppstod inte med mindre än att hans avrättade kropp blev levandegjord på nytt. Att svara nej på ovanstående fråga är att förneka uppståndelsens realitet. Den som i likhet med Aurelius föreslår att både ja och nej borde kunna vara godtagbara kristna svar, föreslår därför just detta: ”it doesn’t really matter.”
Martin Lembke
Doktor i religionsfilosofi, Lunds Universitet
LÄGG TILL NY KOMMENTAR