Avvisa varje tanke om kärnvapen

I en tid av ökad geopolitisk oro förs röster fram på ledarplats i dagstidningar att även Sverige eller Norden borde överväga egna kärnvapen. Vi vill som svenska präster och pastorer tydligt säga: detta är en farlig väg – moraliskt, teologiskt och mänskligt.

Kärnvapen är inte vilka vapen som helst. De är konstruerade för massförstörelse, för att döda urskillningslöst och för att orsaka lidande långt bortom stridens slut. De drabbar civila, barn, sjuka och framtida generationer. En sådan logik strider mot den grundläggande övertygelsen att varje människa har ett okränkbart värde, skapad till Guds avbild.

Den kristna etiken har under århundraden utvecklat tydliga kriterier för legitimt självförsvar och för att begränsa våldets bruk. Våld får aldrig vara urskillningslöst, oproportionerligt eller riktat mot civila. Kärnvapen uppfyller inget av dessa krav. De kan inte användas på ett moraliskt försvarbart sätt. Därför är det inte bara deras användning som är problematisk, utan själva innehavet – eftersom det bygger på ett ständigt hot om massdöd.

Ofta förs argumentet fram att kärnvapen behövs för avskräckning, inte för användning. Men avskräckning bygger på att hotet måste vara trovärdigt. Det innebär att man i praktiken accepterar möjligheten att utplåna hela städer. En säkerhet som vilar på hot om massmord är inte verklig säkerhet, utan institutionaliserad rädsla. Kristen tro kan inte rättfärdiga ett sådant tänkande.

Kärnvapen innebär också ett allvarligt hot mot skapelsen. Ett kärnvapenkrig – även begränsat – skulle få katastrofala konsekvenser för klimat, livsmedelsförsörjning och ekosystem. Människan är kallad att förvalta jorden, inte att riskera dess framtid. Att medvetet acceptera sådana risker strider mot vårt ansvar inför både Gud och kommande generationer.

Sverige och de nordiska länderna har länge varit förknippade med fredsarbete, diplomati och respekt för internationell rätt. Att skaffa kärnvapen skulle undergräva detta moraliska kapital och bidra till en farlig spiral av upprustning och misstro i världen. Det skulle också försvaga arbetet för global nedrustning, som är en förutsättning för långsiktig fred.

Kristen tro bygger ytterst på hopp – inte på ömsesidig utplåning. På övertygelsen att konflikter kan hanteras utan att världen hålls gisslan av massförstörelsevapen. Att säga nej till kärnvapen är därför inte naivt, utan ett uttryck för realistiskt ansvarstagande, moralisk konsekvens och tro på fredens möjlighet.

Vi uppmanar därför Sveriges beslutsfattare att fortsatt tydligt avvisa varje tanke på egna kärnvapen och i stället stärka arbetet för nedrustning, dialog och gemensam säkerhet. Vi uppmanar kyrkoledare och lokala församlingar att verka för att Sverige snarast undertecknar FN:s konvention mot kärnvapen. Det är den väg som bäst stämmer med vår kristna tro och vårt ansvar som människor.

Anna Karin Hammar,

för Svenska präster och pastorer mot kärnvapen