Bättre att utveckla den ekonomiska utjämningen

SLUTREPLIK

Tack Magnus Nystedt för din respons på min artikel! Du har helt rätt i det du säger, nämligen att de som kämpar blir inte hjälpta av tillrop om att kyrkan är rik. Jag är mycket väl medveten om att det är ett stort antal församlingar och pastorat i kyrkan som för en daglig kamp för att ekonomin ska gå ihop. 

Om jag läser er Församlingsinstruktion rätt (som finns förtjänstfullt tillgänglig på er hemsida) så har pastoratet med sina tre församlingar ca 1 900 tillhöriga; en kyrkoavgiftsnivå på 1,34 kr; omkring 10 anställda; tre kyrkobyggnader och ett antal andra byggnader att ta ansvar för. Tillsammans bedriver anställda, förtroendevalda och frivilliga en omfattande verksamhet givet dessa förutsättningar.

Jag föreställer mig att ni, som så många andra församlingar och pastorat i liknande situation, vänder och vrider på varje krona för att säkerställa att ni får ut så mycket som möjligt av de medel och resurser som finns tillgängliga.

Samtidigt måste jag konstatera att den sammantagna ekonomin, dvs om man slår samman alla ca 600 församlingar och pastorat, 13 stift och nationell nivå, är mycket stark. Svenska kyrkan gjorde i sin helhet stora överskott under såväl 2024 (2 900 miljoner kronor) som 2023 (2 400 miljoner kronor). 

Om vi sträcker ut tidsperioden till de senaste sex åren, dvs för åren 2019 – 2024, har det genomsnittliga överskottet uppgått till 2 250 miljoner kronor – per år. Om vi exkluderar nationell nivå och stiften och koncentrerar oss på de ca 600 församlingarna och pastoraten, uppgår överskottet för dessa under samma tidsperiod till 1 550 miljoner kronor per år. Också det är en ansenlig summa pengar.

Men eftersom dessa siffror utgör summa av ca 600 olika ekonomier och verksamheter, är det naturligtvis så att dessa 600 verksamheter redovisar skiftande ekonomiska resultat. Det finns ett antal församlingar och pastorat som i likhet med er, kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Där finns också ett antal församlingar och pastorat som av olika skäl har (stora) överskott.

Församlingar och pastorat har i princip fyra olika åtgärder att vidta för att bättre på ekonomin: Man kan höja kyrkoavgiften (eller andra smärre intäkter); minska antalet anställda och därigenom minska verksamhetens omfattning; eftersätta underhållet av era fastigheter och därigenom behöva ta högre underhållskostnader i framtiden; ta initiativ till en indelningsförändring och gå samman med annat pastorat eller annan församling. Jag föreställer mig att inget av dessa alternativ är något som man eftersträvar, men kanske sådant som man överväger i budgettider och när långtidsplaner görs.

Jag tror att frågan hur man ska ställa sig till denna situation med samtidiga överskott och underskott i olika församlingar och pastorat inom Svenska kyrkan, mer hör hemma på stifts- eller kyrkomötesnivån än på församlings- och pastoratsnivån. Kyrkoordningen talar om att ”församlingen har lokal självstyrelse men är samtidigt en del av ett stift och Svenska kyrkan som trossamfund”. 

Jag gissar att det bland annat är den tanken som, tillsammans med det kommunala utjämningssystemet, utgör bakgrund till att kyrkan har ett ekonomiskt utjämningssystem genom vilket medel transfereras till församlingar och pastorat som har behov enligt de kriterier som hanterar den ekonomiska utjämningen. Kanske skulle det systemet kunna ses över så att det fångar upp fler komponenter och skulle kunna komma att transferera större belopp? 

Man kan också tänka sig andra modeller. Kanske skulle till exempel tilldelningen av KAE-och KUB-medel i högre utsträckning kunna beakta den ekonomiska ställningen och förmågan i mottagande församling eller pastorat?
En mer djärv tanke är att en inomkyrklig avsättning skulle kunna ske där del av årets överskott förs från församlingar och pastorat med ett eget kapital som påtagligt överstiger målkapitalet till församlingar och pastorat med påtagliga behov.
Även om ett antal församlingar och pastorat brottas med en mycket utmanande ekonomi, är det så att andra församlingar och pastorat samtidigt redovisar överskott. Personligen tror jag inte att det är en rätt väg att gå att församlingar och pastorat som redovisar ekonomiska överskott sänker kyrkoavgiften. 

Med tanke på Svenska kyrkans kyrkobyggnader, prästlönetillgångar, ungdomssatsningar, biståndsarbete etcetera, tror jag det är bättre att undersöka möjligheterna att utveckla den ekonomiska utjämningen eftersom kyrkan till viss del är lokal och till viss del gemensam.
 

Pether Nordin, civilekonom