Dags att sluta säga att Svenska kyrkans ekonomi är dålig

Tänk följande tanke: Svenska kyrkan får av någon anledning 2 900 miljoner kronor i bidrag av staten – och pengarna får nyttjas helt fritt efter kyrkans egen vilja och överväganden. Vad skulle kyrkan i så fall göra med detta ansenliga belopp? 

Kanske ta ett ordentligt tag i de alla de kyrkor som behöver renoveras och där KAE-bidraget inte är tillräckligt stort? Kanske avsätta medel till Act Svenska kyrkans verksamhet när nu Sida minskar sina bidrag till följd av regeringens omläggning av biståndspolitiken? Eller genomföra tidernas största satsning på konfirmandarbete eftersom ungdomars relation till kristen tro, kyrkans liv och lära behöver stärkas?

Eller genomföra ett musikaliskt jubelår fyllt av konserter och körsatningar för olika åldrar? Eller kanske genomföra långtgående klimatsatsningar bland fastigheter och verksamhet i enlighet med biskopsbrevets intentioner? Ja, listan på möjliga åtgärder skulle kunna göras mycket lång eftersom beloppet i sig är hisnande stort och innebär omfattande möjligheter att agera. Därtill har ju kyrkan en mängd åtgärder och arrangemang som inte blir gjorda eftersom självbilden av kyrkans ekonomi är att den är skral och krympande. Då skulle ju 2 900 miljoner kronor kunna vara ett oerhört viktigt tillskott!

För några veckor sedan offentliggjordes utfallet av den ekonomiska förvaltningen under 2024 för Svenska kyrkan med församlingar/pastorat, stift och nationell nivå. I likhet med tidigare år har denna utomordentligt intressanta rapport som kyrkokansliet förtjänstfullt ställer samman, passerat obemärkt förbi. Det borde den inte göra eftersom den är viktig, och kanske framförallt – rapporterna som kommit de senaste åren är glädjande och visar på att Svenska kyrkan är en finansiellt mycket stark kyrka!

Så har också årets utgåva av ”Faktablad om Svenska kyrkans ekonomi” ett innehåll som ur flera aspekter är såväl intressant som glädjande – inte minst eftersom den kraftfullt motsäger påståendet om kyrkans dåliga ekonomi.

Av årets rapport framgår att kyrkoavgiftsintäkten ökat med 900 miljoner kronor mellan 2024 och 2023. Just det – kyrkoavgiften har ökat. Med 900 miljoner kronor. Totalt fick Svenska kyrkan under 2024 in hela 16 200 miljoner kronor i kyrkoavgift – det största beloppet någonsin!

Övriga intäkter, exklusive begravningsavgiften, uppgick till 4 200 miljoner kronor och ökade med 200 miljoner kronor jämfört med året dessförinnan. Just det – också övriga intäkter ökade jämfört med året innan.

Årets resultat, eller om man så vill – vinsten – för 2024, uppgick till 2 900 miljoner kronor. Året dessförinnan var vinsten 2 400 miljoner kronor. Totalt 5 300 miljoner kronor i överskott på två år – och näst intill inget betalas i skatt. Beloppen är mycket stora och motsäger kraftfullt bilden av en kyrka i allvarlig ekonomisk utförsbacke. 

Någon kanske invänder att det är kyrkans nationella nivå som tjänar pengar på kapitalförvaltningen och att det är däri överskottet ligger, medan församlingar och pastorat har det ekonomiskt mycket kämpigt ekonomiskt sett.

Nej, det stämmer inte. Bilden är densamma för församlingar och pastorat som för Svenska kyrkan i helhet – överskotten är mycket stora. Under 2024 fick församlingar och pastorat över 1 800 miljoner kronor och under 2023 fick man över 1 500 miljoner kronor. För dessa två år fick man alltså över sammantaget 3 300 miljoner kronor.

En del av dessa medel behöver sättas av för att skydda tillgångar, verksamhet och eget kapital. Men merparten av beloppet skulle kunna användas i verksamheten. Soliditeten, dvs eget kapital som andel av totalt kapital är nämligen mycket hög i Svenska kyrkan. Vid utgången av 2024 uppgick den till 83,2 procent för kyrkan som helhet och till 78,1 procent för församlingar och pastorat sammantaget. Jämfört med företag är detta en mycket hög soliditet. Det torde alltså inte föreligga något behov av att öka eget kapital i den takt som nu sker.

Mer pengar skulle därför kunna tas i anspråk för verksamhet – eftersom behoven är stora och eftersom den löpande ekonomin alldeles uppenbart tillåter detta. Det ekonomiska fokuset i kyrkan behöver flyttas från självbilden av en svag ekonomi där besparingar ses som vägen framåt. Istället behöver många fler se de löpande ekonomiska resurser som inte används och glädjas åt att möjligheterna att förverkliga visionerna är goda. Det är en mer fruktbar väg framåt än att bekymra sig över något som inte existerar.

Pether Nordin, civilekonom