Annons
Debatt
Brist på lyhördhet i den egna rörelsen
Kyrkans identitet I Christer Hugos och Annika Borgs insiktfullaslutreplik på den aktuella debatten om kristen identitet lyfts föraktetför medlemmarna fram – det vill säga den kultur som kommer till uttryckflera gånger i tidigare inlägg att ”vi vet bäst” – särskilt frånforskarhåll centralt placerade i kyrkan.
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Det talas vackert om församlingarna och medlemmarna men det frågas väldigt litet om deras åsikter. Jag vet ingen idéburen organisation som undersöker så litet vad medlemmarna egentligen tycker.
”styrningen” av kyrkan är helt omodern och skapar frustration hos både medlemmar och medarbetare och är ett uttryck för en förgången mentalitet som i förlängningen hotar kyrkans fortlevnad.Det är klart: om man frågar medlemmarna kanske man får obehagliga svar – hbt-frågorna kanske inte är så avgörande livsviktiga för kyrkmedlemmen i inre av Småland som för ”innegänget” i Stockholm, inte heller Palestinafrågan för medlemmen i Norrland någonstans. Och det kanske – hemska tanke – är så att samkönade vigslar inte gillas av kyrkfolket!
bristen på lyhördhet mot den egna rörelsen har en politisk motivation – socialdemokraterna driver ju aktivt frågan att det inte är de aktiva i kyrkan som ska bestämma utan de icke-aktiva – en märklig politisk grund. Skulle man genomföra den idén inom exemplevis fackföreningsrörelsen skulle nog det fackliga/politiska landskapet förändras radikalt.
,
