Civilsamhället gör redan mycket

Kjell Cronert, förste vice ordförande i kyrkofullmäktige Kulla pastorat 
Foto: Marcus Gustafsson

Civilsamhället är med överallt. Men det hade varit lättare om politiker och politiska direktiv hade haft samma inriktning. 

Satsa på integration med hjälp av civilsamhället, var rubriken på en ledare i Kyrkans Tidning nyligen.

När jag läser ledaren förstår jag att det är ett uttalande utifrån och in och inte inifrån och ut. Det tog egentligen alldeles för lång tid innan kyrkan i formell mening med ärkebiskopen i spetsen satte ner foten ur ett humanitärt perspektiv.

Nu är det gjort. Det innebär ju inte att kyrkan lokalt på många platser inte ställt upp. Samtliga pastorat i Höganäs kommun har gjort insatser på olika sätt.

Nu till rubriken ”integration med hjälp av civilsamhället.”

Den som är en aktiv del av civilsamhället har en helt annan bild av verkligheten. Det har gjorts och görs oändligt mycket i en miljö, som i vissa fall motarbetas av samhället med politiker i spetsen och omänskliga hanteringar av domstolar och myndigheter.

Varför får unga killar som kastas ut från Sverige stanna i Frankrike?

Inte sällan har vi valt projekt som visar hur invandrare genom energi och uthållighet lyckas bygga nya företag. 

Vi samlade in 6 500 kronor genom kyrkan och skickade dem till Svenska kyrkan i Paris, men detta är en liten försumbar händelse i förhållande till alla de insatser och märkliga turer som ägt rum och fortfarande äger rum i Sverige utifrån övergripande direktiv från dem som politiskt styr Sverige.

Den som är intresserad av den verkliga verkligheten kan läsa boken Dom som stod kvar av Thord Eriksson, en bok om dessa unga människor.

Det är också boken om vanliga svenskar som tar det ansvar som samhället avbördat sig, som ordnar tak över huvudet och kämpar med att ingjuta hopp i de alltmer desperata ungdomarna.

Själv har jag skrivit en bok med titeln Vi lyckades men misslyckades, som just handlar om starten då över 50 människor i civilsamhället ställde upp och hur en mindre grupp kämpade tillsammans när HVB-boendet i Viken stängde, men som nu på andra vägar fortsätter att kämpa.

Ja, vi är många i Sverige som verkligen representerar civilsamhället som redan gjort enormt mycket, inte sällan i motvind där kommunen inte allt ställt upp eller gjort rätt och där åldersbedömningar ibland varit rena lotteriet och ungdomar kring 17 år råkat mycket illa ut.

Nu kör vi i ”civilsamhället” ett projekt som innebär att ungdomarna, flickor som pojkar, får möta det samhälle som de ska börja arbeta i.

Inte sällan har vi valt projekt som visar hur invandrare genom energi och uthållighet lyckas bygga nya företag.

Jag vill bara säga att civilsamhället är med, men det hade varit lättare om politiker och politiska direktiv hade haft samma inriktning. Men en sak är säker: civilsamhället är med över allt i Sverige. Jag vet.

Kjell Cronert

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Senaste artiklar