
Att beteckna den demokratiska, gemensamma ordningen som icke fredlig är en förvrängd bild av verkligheten, skriver Bengt Olof Dike.
Det är faktiskt smått förfärande - och mycket sorgligt - att kyrkans företrädare, som ska stå stabilt och tryggt på fredens, frihetens och demokratins sida, uppträder som dess vedersakare.
Läsarna häpnar. Kyrkfolket blir nästan stumt. Nästan alla tror att det måste röra sig om ett misstag, kanske en praktisk försummelse i redigeringen av debattartikeln i den stora kvällstidningen och att därför namnen på två kända biskopar finns bland de 105 undertecknarna.
Men nej, det är helt sant. Den tidigare ärkebiskopen KG Hammar och även tidigare biskopen i Stockholm stift, Eva Brunne - jämte för övrigt fyra andra präster - förnekar att den fria världens demokratiska ordning är fredlig. Den är bara en "konstruktion som utvecklats...med syftet att säkra västvärldens dominans och livsstil". Denna ordning "har inte längre någon legitimitet..." Hotbilderna om Kremls och islamistiska intressen är "överdrivna och ensidiga" och används för att "rättfärdiga militär upprustning". Europa behöver inte fler stridsflygplan och missiler. Nu skall samarbeta gälla, grundat i "global rättvisa och hållbar fred, inte i "fortsatt dominans och konfrontation".
Ja, i Aftonbladets artikel, publicerad i kristenhetens största högtid, påsken, (19/4) och där fyra andra präster i Svenska kyrkan gör de nämnda sällskap bland hundratalet andra personer - alla med med mer eller mindre vänsterpolitisk slagsida - kan innehållet inte missförstås eller feltolkas. De många professors- och andra respektabla titlar, som bifogas namnen, är här minsann inga akademiska garantier för en någorlunda sann och rättvisande beskrivning och tolkning av världsordningen. Och det är faktiskt smått förfärande - och mycket sorgligt - att kyrkans företrädare, som skall stå stabilt och tryggt på fredens, frihetens och demokratins sida, uppträder som dess vedersakare. Att de starkt vänder sig mot den beslutade militära upprustningen må vara en sak - fast alla andra förstår att den är nödvändig för att försvara vår rätt att tala fritt och leva i fred. Men att beteckna den demokratiska, gemensamma ordningen som icke fredlig och konstruerad för att dominera och försvara en tydligen motbjudande livsstil, är en helt annan och groteskt förvrängd bild av den förfärande verklighet som vi vet är ursprunget till det fasansfulla kriget i Ukraina och det hot mot demokratin i världen som vi dagligen påminns om.
"Kristus är sannerligen uppstånden", ropade församlingen i våra kyrkor på påskdagen. Uppstånden från dödens mörker. Låt oss gemensamt ställa oss på ljusets och frihetens sida mot krigets och förtryckets död och mörker. Vi kan ju alla skilja mellan ljus och mörker. Också, om några, Hammar och Brunne. Men de måste också våga, och vilja, artikulera ljusets internationella väg, när de nästa gång tar till orda.
Bengt Olof Dike,
Tidigare mångårig kyrkomötesledamot, nu församlingsengagerad
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.