Den Augsburgska bekännelsen - formellt central, i praktiken undangömd

Adam Hirshals Illi präst i Bunkeflo Strandkyrka, Malmö pastorat

Foto: Wikimedia commons

Svenska kyrkan behöver ge ut den Augsburgska bekännelsen i nyöversättning - gärna med kommentarer.

2030 är det 500 år sedan Confessio Augustana, den “Augsburgska bekännelsen”, författades och förelästes inför kejsare och ständer i det Tysk-romerska riket. Få anade nog vid det tillfället att texten skulle bli de framtida, evangeliska kyrkobildningarnas viktigaste bekännelsedokument efter bibeln och de ekumeniska trosbekännelserna.

För Svenska kyrkans del skedde detta genom Uppsala mötes beslut 1593 då den Augsburgska bekännelsen officiellt bejakades. I kyrkoordningens första kapitel och paragraf står än idag att Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära är “sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av 1530”. Av kyrkoordningen att döma är alltså den Augsburgska bekännelsen av fundamental betydelse för vårt samfunds identitet.

Än tydligare blir detta genom vår gemenskap med andra samfund i Lutherska världsförbundet. Enligt Lutherska världsförbundets konstitution består medlemskyrkornas gemensamma “doktrinära bas” (doctrinal basis) i gamla och nya testamentet, de tre ekumeniska trosbekännelserna och: “the Confessions of the Lutheran Church, especially in the unaltered Augsburg Confession and the Small Catechism of Martin Luther, a pure exposition of the Word of God.”

Gamla och Nya testamentet och de ekumeniska trosbekännelserna delar Lutherska världsförbundet med i stort sett alla Kristna samfund. Således är det förhållandet till den augsburgska bekännelsen (och lilla katekesen) som särskilt utmärker enheten mellan kyrkorna i Lutherska världsförbundet. Den Augsburgska bekännelsen är alltså av fundamental betydelse även för Svenska kyrkans relation till andra lutherska kyrkor.

Trots detta är den augsburgska bekännelsen i princip osynlig i Svenska kyrkans kommunikation om sig själv och i hennes kateketiska program. Faktum är att det inte ens går att läsa den Augsburgska bekännelsen på Svenska kyrkans hemsida. Prästkandidater får inte ett exemplar av den Augsburgska bekännelsen under sin utbildning. Det finns mig veterligen ingen av Svenska kyrkan antagen översättning av den Augsburgska bekännelsen som är nyare än den som utgavs 1594 efter uppsala mötes beslut, och finns en sådan översättning är den iallafall inte särskilt tillgänglig för kyrkans medlemmar.

Svenska kyrkan, kanske genom biskopsmötet i form av ett biskopsbrev, annars genom beslut i kyrkomötet, behöver ge ut den Augsburgska bekännelsen i nyöversättning - gärna med kommentarer. Om inte i år, så iallafall till jubileet 2030. Denna översättning behöver finnas på Svenska kyrkans hemsida tillsammans med alla andra antagna bekännelsedokument. Kanske kunde den förekomma som bilaga i en eventuell ny eller reviderad psalmbok likt lilla katekesen, kyrkohandboken och ”en liten bönbok” den nuvarande psalmboken. Som det är idag har Augsburgska bekännelsen en formellt central, men i praktiken undangömd plats i Svenska kyrkan. Det gör att de flesta inte får del av de skatter och den näring för tron som faktiskt ryms i dess artiklar. Som exempel på dessa skatter kan jag nämna en av mina favoritartiklar, nämligen den 7:e som handlar om Kyrkan. Artikeln sätter ord på den väldiga mångfald av uttryck vår kyrka rymmer, samtidigt som den gemensamma grunden tydligt definieras.

“Vidare lära de, att en helig kyrka skall äga bestånd till evärdelig tid. Men kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. Och det är icke nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt äro lika. Paulus säger ju: En tro, ett dop, en Gud som är allas Fader etc.” (CA VII:1-4)

Adam Hirshals Illi
präst i Bunkeflo Strandkyrka, Malmö pastorat

Källor: 

Kyrkoordning för Svenska kyrkan

LWF Constitution EN (lutheranworld.org)

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Svenska kyrkans grundläggande dokument
"Man kan till exempel inte förneka realpresensen i nattvarden, arvssynden, rättfärdiggörelse genom tro, den dubbla utgången, eller någon annan dylik del av tron som sammanfattas i CA." Men kan man kanske tolka innebörden i dessa begrepp på olika sätt? Tolkar alla präster begreppen exakt lika, eller skiljer det sig beroende på vilken kyrkotradition man känner sig hemma i?
Men
Givetvis kan man tolka dem på lite olika sätt - men inte helt godtyckligt och precis som man själv tycker. Isåfall är begreppen förstås fullständigt innehållslösa. Begreppen finns därför att de beskriver en särskild typ av uppfattning. CA preciserar dessutom i ganska stor detalj vad som i just vår tradition menas med begreppen - vad det betyder att Kristus är verkligt närvarande i eukaristin till exempel.
Svenska kyrkans grundläggande dokument
Det är en intressant fråga hur präster idag kan förhålla sig till att "rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse" (Andra prästlöftet), när den personliga tron kanske skiljer sig åt i vissa avseenden. Varje präst har ju sin egen relation till Skriften och till kyrkans bekännelse. Hur är man trogen texter och innebörder som formulerades i en annan tid, på andra språk? Och hur kan vi tolka och förstå dessa texter idag? Det är en viktig dialog att bära vidare, i vardagen och genom tiderna.
Svenska kyrkans grundläggande dokument
Det är självklart att en präst i sin förkunnelse inte får tolka helt godtyckligt. Men är det ett stort problem i Svenska kyrkan, att präster predikar med en innebörd som inte är att "rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse" (Andra prästlöftet)? Det finns väl biskopsvisitationer, möjlighet som enskild att anmäla om man anser att en präst begår tjänstefel o.s.v? Om det var ett stort problem skulle vi väl höra mera om det, och kyrkans ledare ta tag i det?
Men
Jag tror det är ett problem, men att tillsynsorganen slutat fungera. 2017 kom Niclas Blåders analys av en undersökning 2012 där 348 präster svarade på frågor om sin tro. 25% svarade att de inte trodde att Jesus uppstått fysiskt från graven, utan att uppståndelsen ska förstås ”symboliskt”. Detta har inte fått några följder - inget arbete från biskoparnas sida för att råda bot på denna för kyrkan mycket främmande uppfattning bland prästerna. Flera gånger har präster i denna tidnings debattsidor förnekat arvssynden - och det har sällan lett till några följder. Flera av dem är högt stående tjänstemän och ”teologer” i svenska Kyrkan.
Svenska kyrkans grundläggande dokument
Om det är som du säger kanske det har blivit för stor diskrepans mellan dåtidens o nutidens människosyn o Gudssyn? Och andra centrala trosföreställningar. Det är ju inte konstigt om förståelsen o innebörden efter flera hundra år förändras o utvecklas. Frågan är hur SvK löser det? Är det genom tystnad o att präster tvingas hoppa över vissa saker som de egentligen skulle behöva predika kring, och att man bara håller sig till de delar som känns säkra att lyfta fram? Eller är det genom att alla dessa präster blir ifrågasatta o får prövotid o sedan tystnar igen, alternativ inte anses renläriga o blir avkragade? Hur många är det som kommer att försvinna då? Eller kan teologin utvecklas o förändras, i takt med att människosyn o synen på hur Gud är o vad som händer efter döden också förändrats i det allmänna medvetandet? Det är ju mycket i samhället som har förändrats genom århundraden: avskaffandet av dödsstraff, synen på barn som föds utom äktenskapet, synen på människors lika rättigheter etc. SvK var ju statens förlängda arm förr. Det hon lärde gick hand i hand med beslutsfattares makt. Kanske blir det då naturligt att teologin förändras i takt med en demokratisk utveckling i samhället?
Svenska kyrkans grundläggande dokument
Frågan du tar upp är ju också allmängiltig: förhållandet mellan teori och praktik, doktriner och praxis. Det är verkligen en viktig fråga hur vi balanserar mellan dessa. Hur gör vi det på ett trovärdigt och hållbart sätt? Min erfarenhet är att det så gott som alltid råder någon slags diskrepans mellan det skrivna som ska efterföljas och det levda som verkligen är. Men det är förstås inte bra om diskrepansen blir för stor. Då behöver vi fundera på hur man löser det - dra åt tumskruvarna och styra upp den levda verkligheten, eller fundera kring hur vi underlättar för att efterleva reglerna/det skrivna, eller ändra på reglerna/det skrivna, så att de mera motsvarar den levda verkligheten som har utvecklats. Livet och samhället och även tron, kanske är en ständig växelverkan mellan dessa?
Nils
Jag tror som du att det ena eller det andra behöver förändras - antingen hur vi formulerar Kyrkans lära, eller att man behöver rätta sig lite i leden. Det finns ju en väldig spännvidd bland Kyrkans förkunnare, man befinner sig både på ena och andra sidan av ”bekännelsen”, men organisationen tycks snällare mot dem som vänder sig mot traditionen än mot dem som bejakar den eller till exempel lånar från andra traditioner (ortodoxin, katolicismen eller evangelikalicmen). Jag tror att det är en bra idé att lyfta fram bekännelsen, oavsett vad man gör med den. Den är ju tydligt en varumärkesdeklarering med tanke på hur den används i kyrkoordning och i dialogen med andra samfund. Om diskrepansen är så stor mellan lära och kyrkoliv är det väl dags att börja syna detta och göra något åt det.
Svenska kyrkans grundläggande dokument
Ja det är en viktig fråga, och borde kunna lyftas fram på ett förutsättningslöst sätt. Att se den diskrepans som är och lugnt samtala kring hur vi går vidare. Med ett öppet sinne, åt olika håll. Att inte klubba fast det ena eller det andra, innan vi grundligt har genomlyst situationen och frågan. En delvis annan fråga som jag tycker är intressant är hur det kommer sig att den med så stark koppling till andra kyrkotraditioner än den lutherska, ändå vill vara med och vara en del av Svenska kyrkan? Det är ju fantastiskt att SvK rymmer så många olika trostraditioner, men det måste kännas motigt att hela tiden stångas mot det som inte överensstämmer med ens egen kyrkotradition. Fast kanske skulle man kunna se SvK som en smältdegel av en mängd olika riktningar. Jag tänker bara att det blir svårt att hitta någon slags gemensam nämnare, och det blir mera som en "drabbning" mellan olika kyrkotraditioner som slåss om tolkningsföreträdet i SvK? Kanske behöver man titta på SvK:s historia, från reformationen och fram till idag och fråga sig själv var man vill höra hemma. Men det måste få vara en öppen fråga för varje människa. Vill man helst vara i SvK så ska man vara det, dock en viktig fråga.
Nils
”En delvis annan fråga som jag tycker är intressant är hur det kommer sig att den med så stark koppling till andra kyrkotraditioner än den lutherska, ändå vill vara med och vara en del av Svenska kyrkan?”. Om inte förankring i de lutherska bekännelseskrifterna - vad gör svenska Kyrkan Luthersk? Det gör att man lätt kan bli i svenska Kyrkan alldeles oavsett hur långt från den evangeliska traditionen man står. Pseudokatoliker eller progressiva, liberalteologiska kristna som gjort upp med alla dogmer.