Den grundläggande uppgiften – söndagsförkunnelse och vardagsbruk

Anders Kristoffersson Ålidhems församling, Umeå

Vi behöver teologisk reflektion kring den grundläggande uppgiftens olika delar: fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission

Som förtroendevald har jag ofta funderat kring meningen med föreningen. Först i ett kyrkoråd i Huddinge och sedan som ordförande i ett församlingsråd i Umeå. Det jag nu skriver avspeglar inte några särskilda förhållanden i ”mina” församlingar. Vi verkar alla inom de ramar som ges utifrån. Mina frågor tar sikte på ramarna.

I Kyrkoordningens portalparagraf står det (s.6): ”Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission…. Allt annat som församlingen utför är stöd för och en konsekvens av denna grundläggande uppgift.”

Vad betyder GUDM för församlingens arbete? Vilka samband finns mellan de fyra uppgifterna? Hur vägleder portalparagrafen? Publicisten Herbert Tingsten myntade 1966 begreppet söndagsförkunnelse för att fånga idéers betydelse för partier som då blivit alltmer pragmatiska. Idéer som garnityr vid högtider. Där är inte kyrkan men teologisk reflektion behövs. För församlingarnas vardagsbruk.

Vid en snabb nätsökning fann jag inte mycket på temat GUDM. Men i en masteruppsats från 2019 analyserar Tom Randgard framväxten av den grundläggande uppgiften från 1980-talets början fram till 1999 års kyrkoordning. Studien är kyrkorättslig med inslag av ecklesiologi. Kyrkorätten är viktig för att vi ska förstå det yttre ramverket. Men teologin om dess inre behöver utvecklas.

Förhållandet mellan uppgifterna har, för missionens del, diskuterats i denna tidning. Jonas Eek och Hans-Erik Nordin pläderar för att mission ska ses som överordnad övriga uppgifter (Eek) eller som samordnad med dessa (Nordin) (KT 9/2018, KT 11/2018 och KT 12/2018). Ett tredje synsätt finns i en motion till 2018 års kyrkomöte (2018:54): Guds sändning (Deo missio) sker i hela världen där församlingen bara svarar för en del; missionen är här sidoordnad. En viktig markering mot koloniala tolkningar av missionsbefallningen. Men inget som tydliggör församlingens uppgift.

Vilken funktion har då GUDM i vardagsarbetet? Jag ser sex innebörder.

GUDM som olika aspekter av samma sak. Gudstjänst är undervisning är diakoni är mission. Samtal dör gärna ut i förlängningen av denna tanke.

GUDM som sortering vid arbetet med församlingsinstruktion och verksamhetsplaner. Aktiviteter sorteras in under en GUDM-rubrik som ibland konkurrerar med rubriker som Hållbarhet eller Kultur.

GUDM som rubriker för rapportering till kyrkoråd och församlingsråd. Vi har en sådan praxis i vårt församlingsråd. Vi ska hela tiden påminnas om uppgiften.

GUDM som professionsindelning. Ibland vädras tanken att prästerna sköter gudstjänsterna, pedagogerna undervisningen och diakonerna diakonin. Men ansvaret för uppgiften är ju delat.  Och det finns frågor som: Vilka är missionärerna? Hur kommer ideella in i schemat? Var hamnar musikerna? Osv.

GUDM som styr- och ledningsverktyg. Vad gör olika grupper av medarbetare, anställda eller ideella? Som ekonom ser jag mätningars brister och vill inte ha New Public Management i församlingen. Men visst skulle fördelningen av våra gemensamma insatser på olika verksamheter kunna beskrivas mer systematiskt.

GUDM som teologiskt sammanhållna verksamheter. De tidigare innebörderna är sekulära. Men hur ska teologin komma in? I ett bidrag om kyrkans kroppsspråk i Det kyrkliga språket i teori och praxis (2017) beskriver teologen Marie Rosenius två liturgier för gudstjänsten, en tunn och en tjock. Den tunna fångar de yttre dragen. Mot detta står den tjocka liturgin med dess djupare, symboliska berättelser. Visst skulle detta tjocka kunna färga bilden av hela uppgiften där det organiska i församlingens tro och liv betonas. Där människor möter gemenskaper. Vid altaret men också bortom det.

Rosenius har också (Samarbetskyrkan (2020)) väckt frågor kring församlingen som funktion och som relation men också om ansvar och fördelning av uppgiften mellan EFS och SvK. Här möter folkkyrkan föreningskyrkan, den tunna sociala kroppen den tjocka, frågor jag själv tagit upp (KT 17/2020 och KT 47/2020). Det behövs en teologi om kyrkans gemenskap. Som stärker försvaret av det människovärde som hotas i spåren av migration och flyktingkriser. Som underlättar församlingens arbete när vi efter pandemin behöver motivera och stödja nya sätt att leva för klimatets skull.  

Teologisk reflektion kring de olika delarna i GUDM ökar vår kyrkas ”teologiska självförståelse som evangeliskt-lutherskt trossamfund”. Det centrala uppdraget till avdelningen för kyrkoliv på vårt centrala kansli. Vad säger Karin Sarja, dess nyblivna chef? Som signalerat att olika policyer behöver relateras till den grundläggande uppgiften (KT 13/14 och 16/2021). Detta ger hopp om en lovande framtida verkstad.

Anders Kristoffersson
Ålidhems församling, Umeå

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.