" ... döden den är liksom definitiv på nåt sätt..."

Torbjörn Engdahl

Många "liksom" blev det när präster talade om påsken i radio. 

Sveriges radio sände under påsken  "en talkshow om påskens händelser, symboler och musik" under medverkan av två präster. Härmed några dopp i grytan:

om man firar en stor fest så är det liksom tredje dagen som är den här liksom ...

en väldigt vanlig liksom tolkning av det är ...

som är kristendomens berättelse liksom om Jesu död och uppståndelse

att det finns såna här liksom stunder och situationer då man liksom har, som hon beskriver, att man gjort liksom andra val

det vi firar det är ju liksom hela det här kosmologiska dramat som allting är insatt i liksom tar sin bakgrund i skapelsen och sen på något sätt mynnar ut eller                   

liksom når nån sorts kärnpunkt i döden och uppståndelsen

är ju nånting som hände liksom det finns ju berättelser i Bibeln och evangelierna där folk uppstår från de döda

men det får liksom ingen vidare uppmärksamhet, det borde varit liksom lite spektakulärt

det som är liksom fundamentet i den kristna tron ...för mig och nu är jag liksom väldigt personlig

...och mycket mera, av samma sort (reservation för ev. felhörning).

Dessutom sändes även ett kortare program, där två präster talar om påskmåltiden. Där förekommer mer än 35 liksom på 20 minuter.

Någon sade en gång: "I min faders hus finns många boningar". Detsamma gäller säkert Kyrkans hus. Nånstans, i en bortglömd korridor, sitter kanske en övergiven tjänsteman, drabbad av egenheten att bry sig om språket. Mycket beroende på att Husets hela syfte är att föra ut ett budskap, där språket är verktyget. Lyft in honom eller henne i värmen.

I många år skrattade Sverige åt Alfredsons Pastor Jansson. Men den här lealösa språkmisshandeln är ingenting att skratta åt. Många reflexioner kunde göras. Men den här räcker en bra bit.

Torbjörn Engdahl

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.