En ansvarsfull förvaltning av kyrkans skogsbruk

Vid höstens kyrkomöte står framtiden för Svenska kyrkans skogsbruk på spel då man ska ta ställning till Göran Enanders skogsutredning. Enander är djupt förankrad i miljörörelsen och Naturskyddsföreningen där han varit ordförande. Inte särskilt förvånande är utredningen, om inte helt identisk, så starkt influerad av Naturskyddsföreningens skogspolicy.

Enander föreslår en total omläggning av kyrkans skogsbruk med metoder som inte är prövade i stor skala och inte heller betryggande beforskade i svensk kontext. Det är därför oerhört viktigt att kyrkomötet har ett fullgott underlag och en relevant konsekvensberäkning för sitt beslut. Därför uppdrog egendomsnämnderna åt Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) att bland annat genomföra en stiftsvis avverkningsberäkning grundat på hela skogsinnehavet, inte bara på ett begränsat stickprov som utredningen nöjt sig med. Dessutom inte bara på 50 utan på 100 år. 

Resultatet avviker kraftigt från utredningen och visar på dramatiska effekter för en del stift med radikalt minskade avverkningsmöjligheter och därmed motsvarande effekter på ekonomin. Sammantaget uppgår de ekonomiska konsekvenserna enligt dessa beräkningar till minskat överskott på 250 till 300 miljoner kronor per år. Inte till 100 miljoner kronor som utredningen hävdar. En del anser att detta är en obetydlig andel av kyrkans ekonomi men det motsvarar i alla fall 100 till 300 tjänster beroende på vilka tjänster som riskerar att dras in. Dessutom drabbas församlingar på landsbygden mycket hårdare än stadsförsamlingar.

I remissvaren var inte så få stadsförsamlingar, särskilt storstadsförsamlingar positiva till utredningen men de flesta församlingar på landsbygden negativa. Sannolikt beroende på att landsbygdsförsamlingarna riskerar att förlora mest på förslaget men också på att man på landet har en större förståelse för skogsbrukets förutsättningar och betydelse för bygden.

Hur skogen kan ge störst klimatnytta delar forskarna i olika läger. En av orsakerna till detta beror på vilket tidsperspektiv man har. En del forskare hävdar att skogen gör mest klimatnytta om den får stå kvar. Andra hävdar att på längre sikt ger ett konventionellt skogsbruk där produktionen tas till vara mest klimatnytta.

Anlägger man ett kortare perspektiv kan den skog som, i stället för att avverkas, får stå kvar fortsätta att växa och binda kol samtidigt som död ved med bundet kol ansamlas. Detta medför emellertid också att fossilfria skogsprodukter måste ersättas med främst stål, cement/betong eller plast, vilka är stora förbrukare av fossil energi. 

I skogar, som undantas från skogsbruk, kommer så småningom tillväxten av ved och bindningen av koldioxid balanseras av nedbrytning av döende träd och biologiskt material som då avger koldioxid. Dessa skogars betydelse som kolsänka minskar då drastiskt.

Brukas skogen med så kallade naturnära metoder minskar tillväxten med 30 till 40 procent och därmed kolbindningen i samma utsträckning.

Anlägger man ett längre tidsperspektiv så hävdar de flesta etablerade skogsforskare att den konventionellt brukade skogen ger störst klimatnytta genom att den kan ersätta energikrävande material som stål och betong i byggnader samt kol och olja i värmekraftverk. Varje skördad kubikmeter minskar utsläppet av fossil koldioxid med ett halvt ton. Ju mer en skog producerar desto större blir kolbindningen och därmed kolsänkan.

Sättet på vilket konventionellt ansvarstagande skogsbruk bedrivs idag grundas på många års forskning och erfarenheter. Under senare årtionden har balansen mellan produktion och miljö varit i fokus för debatt och forskning. Det skogsbruk som bedrivs idag är helt väsensskilt från storskogsbruket på 70- och 80-talet. Numera läggs mycket stor vikt vid miljöfrågorna i skogen.

Miljörörelsens narrativ är att kyrkan bedriver ett skogsbruk med ohållbara metoder. Utredaren tar sin utgångpunkt i detta narrativ och föreslår en radikal omläggning. Min uppfattning är att denna syn leder fel.

Alla stift är numera skogscertifierade både i FSC och PEFC. Personalen utbildas återkommande och skogsbruket utsätts för revisioner av extern part. All avverkningsplanering tar hänsyn till hur mångfalden ska skyddas. Nuvarande skogsbruk är i huvudsak hållbart men kan i vissa avseende utvecklas. Flera stift deltar därför i seriösa forskningsprojekt i SLUs, Skogforsks och Linnéuniversitets regi som avser att pröva och utveckla nya skötselmetoder. 

Skogsbruk är en mycket långsiktig verksamhet som räknar med omloppstider på 70 till 120 år. De åtgärder som görs idag får konsekvenser långt fram i tiden. Att på bred front och på kort tid genomföra en så radikal omläggning av kyrkans skogsbruk som föreslås i utredningen medför stora risker. Enander säger att kyrkan måste vara modig men skulle omläggningen slå fel kommer det att ta mycket lång tid och kosta mycket att reparera. Det är klokare att satsa på mindre pilotprojekt där effekter av önskade åtgärder kan beforskas och utvärderas.

Det är särskilt viktigt att stiftens kompetens och lokalkännedom tas till vara. I ett land med så olika förutsättningar mellan till exempel Norrland och Södra Sverige lämpar sig centralstyrning särskilt dåligt. 

En del debattörer befarar att kyrkans trovärdighet står på spel om inte Enanders förslag genomförs. Massutträden kan följa etc. Detta är ett aktivistiskt argument vars syfte verkar vara att skrämma. Att människor skulle lämna kyrkan i stor omfattning om kyrkomötet inte till fullo antar skogsutredningens radikala förslag är mycket osannolikt.

Kyrkomötet måste se bortom kampanjande aktivism och se skogsbruket som en seriös och mycket långsiktig verksamhet som inte lämpar sig för dramatiska förändringar på kort tid utan som bör utvecklas i samarbete med seriös skogsforskning.

Detta är ett ansvarsfullt sätt att sköta skogen, en del av Guds skapelse, som kyrkan fått i uppdrag att förvalta genom Lag om Svenska kyrkan.

Claes-Göran Johansson, före detta stiftsjägmästare i Växjö