Behovet av en förklaring kan ha känts mycket tidigt. Redan Matteus låter Jesus utlägga denna bönepunkt omedelbart efter själva bönen (Matt 6:14 f.) ”Om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er.” En förklaring ges även i Uppslagsdelen till Bibel 2000.
Tanken är alltså den att vi människor innan vi kan begära och erhålla förlåtelse av Gud måste förlåta dem som har tillfogat oss någon skada (jfr Mark 11:25). Det finns ett dubbelt tidsperspektiv i den här bönen, vårt beteende i nutid ställs mot Guds handlande i framtid. Något friare skulle bönen kunna formuleras som: ”Förlåt oss våra skulder sedan vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.” Eller utläggande: ”liksom vi (då, dvs när du avser att förlåta oss) har förlåtit dem som (nu) står i skuld till oss”. Det är därför Bibel 2000 precis som den grekiska texten i Matteusevangeliet växlar tempus.

Att formuleringen inte har debatterats så mycket som Sten Nordlund önskat beror förmodligen på att den trots allt är ganska tydlig och uppfattas på rätt sätt av de flesta. Stirrar man för länge på ett enskilt uttryck uppstår alltid risker för missförstånd. Den ”gamla” formuleringen, ”såsom ock vi förlåta”, kunde av en alltför närsynt läsare lätt tolkas som att Gud uppmanades att följa vårt generösa exempel. Lukasversionen av Herrens bön (Luk 11:2-4) kan i värsta fall uppfattas på det sättet. Kanske det var därför Matteus med sin tempusändring och sitt tillagda Jesusord ville inskärpa den avsedda tolkningen.
Mer om detta och om Herrens bön i dess helhet står att läsa i Anders Ekenberg, Vår fader eller Fader vår. Svenska Bibelsällskapets skriftserie 1, 2007.

Christer Åsberg
Uppsala
Bibelkommissionens
huvudsekreterare
1973–2000