
Foto: Janerik Henriksson/TT
De medlemmar som inte tycker om aktivismen och den politiska prägel som följer med den riskerar att fjärmas.
För inte så länge sedan samlades församlingens medlemmar i socknens kyrka. En stark ljudvägg formades av de gemensamt formade psalmtonerna. Kollekthåvarna gick runt, ofta för ett lokalt ändamål. Slantarna små som stora, från de mindre – likväl som de mer – bemedlade.
Förr var kollekten inte sällan ett stöd för de svaga i det lokala samhället. Sjukhem, fattigvård och tröst för de ensamma. För många var församlingen och socknen mer än en plats. Den var mer som en lite större familj, där alla – vad än de må tänka om saker och ting – kände sig delaktiga.
De med lite mer medel gav inte sällan lite mer – inte nödvändigtvis för att skryta – utan för att hålla ihop gemenskapen. Självklart blev det lättare att känna med syftet när kollekten hade klar lokal prägel. Människan har sina brister – en av dem är att de människor närmast en själv, är lättare att känna med. Vissa ändamål är mer främmande, och ger församlingsmedlemmen kanske en känsla av att tvinga hjärtat att ge utan att känna glädje.
Kyrkan på nationell nivå har många rikskollekter. Kollekter man bestämmer från nationell nivå. De har inte sällan en politisk prägel. Bland annat går en årlig rikskollekt till asylrättscentrum. Många församlingsmedlemmar har svårt att känna någon önskan att ge till ett politiskt ändamål. Kollekt till politiska ändamål medför därför att man sårar gemenskapen. De medlemmar som inte tycker om aktivismen och den politiska prägel som följer med den riskerar att fjärmas.
Även för den som kanske instämmer i syftet, så saknas kanske ändå det där riktigt varma och nära i ändamålet. En insamling för ensamma äldre – hemma i församlingen – varit ett mer samlande ändamål även för den som instämmer politisk i en rikskollekt.
Det är förstås så att man från nationell nivå valt ut vissa ändamål av symbolpolitiska skäl. På bekostnad av både församlingsmedlemmarnas och församlingarnas sammanhållning. Dessutom leder det till att de som inte passar in i den ideologiska ram som kyrkan på nationell nivå satt, kanske inte längre känner sig välkomna i gemenskapen.
Det är av den här anledningen jag föreslår att Svenska Kyrkan begränsar mängden rikskollekter till endast en per år. Det handlar om att väcka kollektens glädje igen. Församlingen behöver själva kunna bestämma vilka lokala ändamål kollekt bör tas upp för. Ändamål som har ett brett stöd i församlingen.
Kyrkan ska vara en plats där tilliten växer, där ingen lämnas utanför.
Daniel Engström, gruppledare Sverigedemokraterna i Svenska kyrkan
Petter Nilsson, Sverigedemokrater i Svenska kyrkan
Robert Fredriksson, Sverigedemokrater i Svenska kyrkan
Per Carlberg, Sverigedemokrater i Svenska kyrkan
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.