Att avslå motionen om samkönade vigslar vore att säga att diskrimineringslagen omfattar alla i Sverige, utom yrkeskategorin präster
”Jag ger inte nattvarden till män.”
”Jag döper inte barn med funktionshinder.”
”Jag konfirmerar inte transpersoner.”
”Jag viger inte kvinnor över 50.”
”Jag begraver inte personer med annat medborgarskap än svenskt.”
Dessa generella uttalanden är solklar diskriminering enligt diskrimineringslagen. Men det är inte bara i strid med svensk lagstiftning. Det går också emot uppgiften som präst att möta alla människor och sprida evangelium. Att Svenska kyrkan på ett trovärdigt sätt står upp för alla människors lika värde, att vi alla är lika inför Gud.
Till årets kyrkomöte skrev gruppledarna för nomineringsgrupperna Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänstern i Svenska kyrkan och Öppen kyrka en gemensam motion som handlar om de präster som framför en generell grund att neka vigslar, där båda parter har samma kön. Men den handlar också om diskriminering ur ett vidare perspektiv.
Förslaget är att kyrkomötet ska uppdra till kyrkostyrelsen att återkomma med förslag till ändring i kyrkoordningen med innebörd att den som diskriminerar någon på grund av dennes kön, ålder, etnicitet eller sexuella läggning ska kunna förklaras obehörig som präst. Motionärerna vill också att det ska framgå att det anses diskriminerande att avstå från att viga ett samkönat par enbart med motiveringen att paret är av samma kön.
Följer alla Svenska kyrkans präster andemeningen i den lagstiftning som syftar till att komma åt diskriminering? I nuläget kan vi inte uppriktigt svara ja på den frågan.
Nu har motionen behandlats i Tillsyns- och uppdragsutskottet, där en svag majoritet (åtta av utskottets 15 ledamöter) föreslår att motionen ska avslås. I utskottet valde Öppen kyrkas ledamot att följa utskottsmajoriteten. Det är olyckligt, inte minst gentemot Öppen kyrkas väljare, eftersom de gått till val på ett manifest som uttrycker en helt annan syn på diskriminering.
Utskottet konstaterar helt riktigt att bemötandet av var och en som uppsöker kyrkan är helt centralt, men missar den pastorala poäng som lyfts i motionen: att även om församlingen garanterar att själva vigseln kan genomföras är det tveksamt om ett samkönat par skulle vilja engagera sig i en församling där det finns präster som underkänner deras kärlek.
Dessutom ger enskilda prästers nekande ringar på vattnet. Det handlar inte bara om par som inte kan räkna med att deras församlingspräst vill viga dem. Hur ska deras anhöriga känna förtroende för samma präst i möten kring farmors begravning om inte alla barnbarnens respektive räknas? Och hur ska de känna sig bekväma med att gå på familjegudstjänst med parets barn?
Motionen understryker flera viktiga poänger som framkommit i tidigare diskussioner. Den framhåller att biskoparna alltjämt har vigningsansvar – men gör det också möjligt för enskilda kyrkomedlemmar att till domkapitlet anmäla en präst som de anser agerar diskriminerande (också i andra frågor än vigsel av samkönade par). Den påpekar att ingen vigselplikt ska föreligga, utan att den enskilde prästen fortfarande ska kunna avstå enstaka vigslar – så länge det inte rör sig om en principiell hållning som går emot diskrimineringslagen. Den betonar att det självfallet är möjligt för Svenska kyrkans medlemmar att ha olika uppfattningar i frågan om äktenskapet – men att en präst har ett särskilt ansvar att förhålla sig till de människor som söker sig till kyrkan.
Inför kyrkomötets beslut senare i november vädjar vi till alla ledamöter att nogsamt läsa motionen. Att avslå den vore att säga att diskrimineringslagen omfattar alla i Sverige, utom yrkeskategorin präster, alternativt att alla sådana brott innebär ett automatiskt friande i alla domkapitel.
I grunden är det en fråga om människors förtroende för Svenska kyrkan. Här finns ett pastoralt perspektiv som måste gå före enskilda prästers rätt att avstå.
Socialdemokraternas ledamöter och ersättare i Tillsyns- och uppdragsutskottet
Daniel Larson, Stockholms stift
Camilla Persson, Lunds stift
Roine Olsson, Lunds stift
Birgitta Eliasson, Linköpings stift
Kicki Halldin, Göteborgs stift
Markus Svensson, Göteborgs stift
Helen Coughlin-Sjögren, Visby stift
Johannes Fransson, Karlstads stift
Sofija Pedersen-Videke, Lunds stift
Fotnot. Motionen finns att läsa på https://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/arenden-till-kyrkomotet-2022#Motioner. Scrolla ner till nr 83.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR