Svårare att ena kyrkan än ­uttrycka sig kategoriskt och korrekt

Fanny Willman Ledarskribent

Allt passar inte alla. Foto: Getty Images och Mikael M Johansson

Det har blivit norm att biskopskandidater måste svara på frågan om de kommer att viga präster som inte vill hålla vigslar för samkönade par. Den som svarar ”nej” slipper jobbiga efterspel.

Det är inte alltid enkelt att bli konfronterad med det som skiljer kristna gemen­skaper åt. Jag tror mig veta en del om detta. Som barn på en väckelsepräglad landsbygd fostras du tidigt till ofrivillig ekumen. 

Yttre gränser mellan kristna gemenskaper blir mindre viktiga när det i huvudsak är de olika kyrkorna som håller öppet. Då tvingas du att lära känna, och be, sida vid sida med människor du anser har fel om en rad för dig väsentliga kärleksbud. Just det är förmodligen det bästa sättet att lära sig vad det är att vara kyrka. 

Därför går det inte att skriva om det här utan att vara personlig. Det är avsevärt mycket svårare att uttala sig om en minoritet utan att själv ha sett den, vuxit upp med den och älskat flera av de människor som utgör en del av den. 

Jag talar om människor, vänner, som senare valt att stanna kvar i kristna sammanhang som tolkar Bibeln på andra sätt än jag och samlas till gudstjänst med andra liturgiska betoningar – men som jag ändå har att tacka. De har fått mig att inse något om varför det måste få finnas olikheter i en kristen gemenskap. 

Två sådana – så att säga – självutnämnda konservativa kristna träffade jag varannan vecka under gymnasiet. Vi tre samlades hemma hos varandra, bad och åt goda ostar med kex efter skolan. Vi utgjorde en cellgrupp i den lokala pingstkyrkan. Hela tiden både sörjde jag det faktum att mina väninnor lärt sig att betrakta homosexualitet som en synd, och beundrade dem för hur de otvunget lät sin tro sätta prägel på varje aspekt av livet. Deras kristna bekännelse var villkorad med bud som gjorde mig ledsen. Många hade nog anklagat dem för att sakna kärlek. Men utan dem hade jag kanske aldrig blivit en människa som frimodigt vågade be.

På helgerna befann jag mig ofta på en lägergård ägd av ett inomkyrkligt väckelseförbund där merparten förhöll sig, minst sagt, skeptiska till kvinnliga präster. Det var också där jag, som artonåring, insåg att jag ville studera teologi. Där beundrade jag prästernas självklara relation till Bibeln, de slog i den som vore den en förlängd arm. 

Jag var fri att lämna ett sådant sammanhang men bli kvar i samma, stora lutherska kyrka. Mitt sätt att vara kristen platsade inte överallt, men det ger mig inte rätten att hävda att mitt samvete är mer ädelt än någon annans. 

Det kanske vackraste med Svenska kyrkan är att den är så sant ekumenisk i sig själv. Ingen har sagt att detta är bekvämt, men det är väl värt att värna. Därför är det oroande att så många biskopskandidater ­kategoriskt svarar nej när de får den ­numera standardiserade frågan, om de kommer att viga präster som inte säger sig vilja viga samkönade par till äktenskap.

Dels föregår de biskopsmötets utredning om detta ska kunna vara grund för att neka en präst anställning i Svenska kyrkan. Än så länge gäller kyrkomötets beslut från 2009. Präster ska få verka i Svenska kyrkan oavsett uppfattning i frågan.

Dels argumenterar biskopskandidaterna väl slappt. De flesta hänvisar till ­argument om människosyn och praktikaliteter. Men det är möjligt att organisera församlingarnas arbete på ett sätt som minimerar risken för att någon blir diskriminerad. De som inte viger samkönade till äktenskap utgör en minoritet. De som drabbas av prästernas övertygelse en annan. De två minoriterna ska inte ges tillfälle att krocka. Så länge det finns respekt för detta går det också att forma fungerande rutiner. 

Fortsatt gäller kyrkomötets mål att alla präster på sikt ska viga samkönade till äktenskap av fri vilja. Att uttrycka en önskan om att alla ska göra det redan i dag är inte särskilt svårt. En biskopskandidat borde i stället lägga tid på att förklara hur Svenska kyrkan, i väntan på det, ska kunna fortsätta vara enad. 

Fanny Willman, ledarskribent

Prenumerera på Nyhetsbrev

10 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Per
Biskoparna har fortfarande inte visat hur man ska få ihop samkönade äktenskap med Bibelns bud och de gångna två tusens åren lärobygge. Äktenskapsteologin i SvK är slapp, tom och fattig. Det man kör är rent maktspel - präster som inte rättar sig efter HBTQ-aktivismen ska inte finnas. Tyvärr bidrar detta till kyrkans död. Jesus sade man och kvinna i äktenskapet. Det är vad som gäller. Det finns mycket svårtolkat i bibelb men detta är inte särskilt svårt.
Håkan
Mycket bra resonerat. Svart-vitt tänkande leder aldrig framåt men om vi vågar ha utrymme för både svart och vitt med i vårt tänkande kan vi bygga respekt. Det är så märkligt att man kan se det positiva i andra religioners andlighet men inte hos dem som har annan uppfattning i egen kyrka. Mångfaldens utrymme och teologisk reflektion minskar allt mer när man till och med måste balansera med exakt rätta formuleringar för att inte stöta sig med någon. "Veit vad du talar om som gammal Nykaabibo"
Magnus
Fanny! Kyrkans tidning har fått ett enormt lyft sedan du tillträdde. Gång efter gång skriver du sådant som jag (men säkerligen många fler med mig) tänker borde skrivas. Tack!
EFS:aren
Skriften är tydlig vad gäller äktenskapet. Till man och kvinna skapades människan. Aldrig någonsin har detta förbund upphävts. Om så vore fallet skulle det vara mycket underligt ifall det tog kyrkan 2000 år att förstå detta. Att Fanny vill lyfta det personliga i denna fråga är inte så konstigt ändå. Någonstans får vi tänka på mötet mellan människor, detta är innebär att ingen kristen ska bemöta någon på ett respektlöst vis. Men att låta ens personliga åsikter ställa sig över Skriften är ingen god teologi, och det är verkligen något som måste poängteras. Det kan inte vara så att människans tillkortakommanden ska diktera över vad Bibeln så tydligt lär. Jag tycker det är oroväckande att allt flera biskopar säger sig neka kandidater pga äktenskapssynen. Hur ska EFS agera k detta? Ingen från rörelsen verkar ha uttalat sig i frågan.
Gustav
Tack för att du lyfter denna viktiga fråga. Jag tror också att vi skapades av Gud till man och kvinna för att höra samman i äktenskapet. Jag har känt mig mycket diskriminerad i Svenska kyrkan, pga denna hållning. Det behöver bli mer kärleksfullt högt i tak!
Kikka
Om 1,1% av vigslarna i Svenska kyrkan är av samkönade par, har jag svårt att förstå att 100% av alla präster måste vara för samkönade vigslar.
Tro och tillit
@Per Kyrkan dör inte för att den förändras och utvecklas. Precis som vi inte till punkt och pricka följer de gamla landskapslagarna som skrevs ner för 800 år sedan är det inte så konstigt om vi inte idag följer följer allt som nedtecknades i Bibeln för 2000 år sedan. Men det beror förstås på hur man ser på Bibeln. Är den skriven av människor, i ett spann av flera hundra år från ca 500 f.Kr (de äldsta delarna ännu äldre) till 100-talet e.Kr , som har tolkats på olika sätt genom tiden, eller är den huggen i sten och bara kan tolkas på ett enda sätt? Äktenskapet är heligt. Varför ska vi exkludera människor från det, bara på grund av att de råkar ha samma kön. Ska vi exkludera människor med funktionsvariation också? Eller ogiltigförklara människors kärlek och äktenskap om de råkar ha olika religioner eller olika färg på huden? Varför är just könet en så viktig rågång? Om det handlar om att en man och en kvinna kan få barn, ska vi då ogiltigförklara ett äktenskap mellan man och kvinna som aldrig får några barn? Vad är en människa? Vad är sann, helig och ömsesidig kärlek? Vad är ett äktenskap? Välsignar inte Gud all tvåsam trohet, kärlek och respekt?
Niklas Hegenbart
Tack Fanny för ytterligare en bra ledare, denna gång i en känslig fråga! Om det är så att du personligen inte anser att samkönade vigslar är fel, så får du ännu mer respekt i mina ögon. Just respekt och lyhördhet för olika perspektiv är viktigt för kyrkan. Den som är för samkönad vigsel behöver respektera den som är mot och som dessutom har gott stöd från Bibeln. Den som är mot samkönad vigsel behöver både respektera den som är för samt även samkönade par som också de är dyrbara individer. Det sistnämnda kan och bör man göra även om man samtidigt säger nej till vigsel av dem. Bort med alla skyttegravar och demonisering av dem som har andra uppfattningar än vad vi själva har.
Fanny,
Tack för det du skriver i Kyrkans Tidning.
Tro och tillit
@Per Sedan kan jag i och för sig hålla med dig om att en del aktivister är lite väl högljudda och "fanatiska", i sin framtoning. Men detta finns ju i alla läger, även bland dem som inte välsignar enkönade par. Och det är inte heller så svårt att förstå "HBTQ-personers" genuina engagemang, då det ju är en grupp som genom historien har utsatts och än idag utsätts för omänskligt bemötande. Hot, hat, att deras kärlek tidigare var olaglig, att man ser på det som något suspekt och onormalt etc. Trots att det bara är en mänsklig helt normal variation. Kärlek mellan två jämbördiga personer är kärlek, oavsett lika eller olika kön. Det vet vi idag. Det är väl också därför Svenska kyrkan så starkt vill visa att man är på deras sida. Kanske för att sona hur man tidigare behandlat denna grupp. Men det kan också vara ganska tröttsamt att dela in oss i dessa olika grupper. Människan rymmer och definieras av så mycket mera än sin sexuella läggning. Att vara människa är stort, med all vår inre rikedom, sång, färg, ljus, skicklighet, intressen, kunskap, personlighet. Man önskar att vi fick lyfta blicken snart. Och att ingen skulle behöva vara rädd att behandlas illa. Eftersom vi alla är människor.