I samband med fasteinsamlingen stod jag i snålblåsten utanför Ica-butiken skramlande med insamlingsbössan märkt Utrota hungern! Kallt var det också, men ärendet angeläget.
– Har du fått ihop till ett kuvert än? frågade Pelle Speleman, ett smeknamn på en av mina vänner och baddare på dragspel.
Väl hemkommen förstod jag vad han menade. I Kyrkans Tidning nummer15/14 redogör en indignerad präst, Annika Borg, om Stockholms stifts tillställning i stadshusets Gyllene sal. 1 205 kronor per person exklusive hyra och vaktmästeri var priset. Totalt gick notan på 337 600 plus moms för 220 deltagande.
En halv sanning är också lögn. Det visade sig senare att hela beloppet för konferensen var minst det dubbla eller bortåt en miljon.
Med fingrarna i syltburken och ytterst ansvarig beklagar nu biskop Eva Brunne utformningen och ber om ursäkt. Hon gör en del efterkonstruktioner för att motivera extravagansen som värdet av att samlas i historiskt intressanta salar.
Eva Brunne är också ledamot av Svenska kyrkans nämnd för internationell mission och diakoni. Hon är väl insatt i kyrkans många projekt i fattiga länder bland annat minilån till kvinnor i Asien och Afrika. Idén är att dessa smålån, ofta något tiotal dollar, ska ge kvinnorna möjlighet att starta egna projekt för att få inkomster till sig själva och sin familj och på sikt utrota hungern. Det Stockholms stift nu i ett slag kostat på sig hade räckt till osannolika 10 000 minilån!
Förhoppningsvis var konferens bra och angelägen, men varför inte hålla till där kostnaderna varit mer rimliga? En stiftsgård till exempel.
Allt är relativt. Till syvende och sist är det sammanlagda beloppet knappt en årslön för en kyrkans tjänare i den högre hierarkin och inte mycket att bråka om. Men för oss vanliga frivilligarbetare i vår Herres vingård syndapengar.
Festens signalvärde är förödande, utbrister Annika Borg. Nu arrangerar stiften landet runt presidiekonferenser. Om Stockholms stift ska vara normbildande överstiger sannolikt omkostnaderna väsentligt det som fastesinsamlingen ger. Inte en shilling blir över till Utrota hungern och dess slogan endast tomma ord. Kanske bör Projekt fasteinsamling avslutas? När lyxen blir viktigare än enkelheten lägger detta självfallet sordin på entusiasmen att på lokal nivå arbeta för missionens sak.
”Trolöshet mot kyrkans fasteinsamling” får inte vara den sammanfattade utvärderingen på konfererandet.
Inghar Främberg
ordf kyrkofullmäktig i Lidköpings församling
aktiv medarbetare i lokala internationella kommittén
LÄGG TILL NY KOMMENTAR