Fler möjligheter för unga i kyrkan

Ungdomsverksamheten i dagens kyrka är för vissa ett känsligt ämne att tala kritiskt om. I biskop Fredrik Modéus herdabrev En kyrka värd namnet poängteras i ett kapitel om ungdomsverksamheten att vi som församling inte ska se ungdomar som något ”exotiskt”.

Jag håller med, det är vi ungdomar som genom samlat engagemang en dag ska bära framtidens kyrka, och det behövs så många av oss att det inte ska kännas ovanligt på något vis. Värvning och ungdomsgrupperna tycker jag funkar okej, om än inte något som behöver en rivstart efter pandemin.

Det man dock, i min mening, inte har förberett för är hur vi ska sporras till djupare engagemang, till att sprida evangeliet och till att i framtiden kanske utbilda oss till profilyrkena. Här är hur vi kan förbättra detta.

En samlad röst från kyrkans ungdomar i landet söker efter diskussion och bildning kring vår tro. Tyvärr stannar den större biten bibelstudium vid konfirmationsdagen.

Vi har redan en underbar ungdomsverksamhet i landet, misstolka mig inte. Det är guld värt att ha en gudstjänstfirande gemenskap som återkommer vecka efter vecka, men efter år av ”häng” vill man gå på djupet om vad vi bygger vår tro på.

Mycket vidareutbildning sker i dag på individuell nivå, efter hur mycket eget intresse man har. Bibelstudiegrupper i de flesta församlingar är besökta av en något högre medelålder, och då finns helt enkelt inte intresset hos unga att börja i en sådan.

Öppna i stället upp bibelstudiegrupper för ungdomar! Intresset finns sedan länge, och det blir mycket mer givande att få diskutera tro på djupet med sina vänner i en dedikerad grupp, som komplement till ungdomskvällens lek och häng.

Jag möter dagligen människor som vill engagera sig i kyrkan, även på en grundnivå, men känner att möjligheterna är för små. Särskilt finns det en mängd unga vuxna som på senare år trillat in på det ”heliga spåret” och vill konfirmera sig, men inte vill gå i grupp tillsammans med 14-åringar eller folk i övre medelåldern.

De är fler än man kanske kan tro, flera som till och med redan utbildar sig till ett kyrkligt yrke. Detta måste bemötas med möjligheter för konfirmandgrupper, särskilt för gymnasieelever och unga vuxna. Pandemiåret har visat att såväl fysiska som digitala möjligheter finns, så allt går om man vill. Jag är övertygad om att många är nyfikna på kyrkan i såväl barndomen som i vuxen ålder, och skulle söka sig hit om möjligheterna fanns.

Givetvis är det beroende på församling, hur stora förutsättningar man har för att skapa nya grupper, men det är viktigt att alltid vara flexibel för att fler ska ha möjlighet. ”If you build it, they will come” kan sägas här också. Ges det en möjlighet till sådana möten, så kommer folk att söka sig dit. Låt inte engagemanget gå till spillo!

Noa Edwardsson