Forskning visar på strukturell ojämlikhet

Foto: Getty

Fler kvinnor än män är präster, men männen både tjänar mer och är fler i ledande position. Inom Svenska kyrkan är vi bra på att prata om jämställdhet, men hur ser det egentligen ut i praktiken? Fortfarande finns mycket kvar att göra. 

För femtio år sedan, den 24 juli 1970, blev Margit Sahlin Sveriges första kvinnliga kyrkoherde, det vill säga den ytterst ansvariga chefen för en församling. Innan den 24 juli 1970 kunde enbart män inneha den befattningen. Tolv år tidigare, 1958, togs ett Kyrkomötesbeslut som gav kvinnor rätt till prästämbetet och 1960 prästvigdes de första kvinnorna. En av dem var den legendariska Margit Sahlin. Detta var under en tid då prästyrket eller prästkallet var ett mansdominerat yrke.

Idag ser det annorlunda ut. För första gången ser vi att Svenska kyrkan har fler kvinnor  än män som är präster. För att vara mer exakt så har Svenska kyrkan 805 kvinnor som är komministrar och som arbetar heltid jämfört med 686 män som arbetar heltid som komministrar (Kyrkostyrelsens skrivelse 2020:5, Jämställdheten i Svenska kyrkan). Detta är en glädjande utveckling, anser jag, då det som sagt inte var allt för länge sedan som kvinnor överhuvudtaget inte fick vara präster i Sverige.

Men Kyrkostyrelsens skrivelse visar även att fler män än kvinnor har ledande positioner så som kyrkoherde, domprost eller komminister med arbetsledning, samt att männen tjänar mer. Av totalt 545 kyrkoherdar som arbetar heltid är 62,7% män och av de präster som arbetar som arbetsledande komministrar är 53,6% män.

Jämför vi medellönen hos komministrarna så ser vi att kvinnorna har 800kr mindre än de manliga prästkollegorna, och av de arbetsledande komministrarna så tjänar kvinnorna 200kr mindre i snitt i medellön. Stor skillnad är det om vi tittar på vad manliga stiftsadjunkter tjänar jämfört med de kvinnliga stiftsadjunkterna, där skiljer det 1300kr till männens fördel.

Tittar en vidare på kyrkoherdelönerna, så ligger de kvinnliga kyrkoherdarna 800 kr högre än de manliga. Men här reagerar jag över två avgörande saker. Dels så tänker jag att jag saknar information om ålder. Det vore intressant att se åldersfördelningen mellan män och kvinnor i ledande funktion och se hur många som skulle kategorisera sig som yngre manliga kyrkoherdar jämfört med kanske lite äldre kvinnliga eller tvärt om, och dels så vore det intressant att jämföra deras grad av utbildningsnivå.

Varför jag intresserar mig för just detta är för att det förra året släpptes en bok (Talang för människor – psykologin bakom framgångsrikt talent management, Kajsa Asplund), som lyfter fram psykologin bakom talent management som är mer förankrat i forskningen samtidigt som författaren även tar med hur det ser ut för olika chefer i deras vardag.

Asplund redogör bland annat för en forskningsstudie som visar att när företag ska rekrytera chefer och det står mellan en man och en kvinna med samma behörighet och samma kapacitet så anställer företagen oftast mannen på hans potential (Asplund s. 136-138). Om de kvinnliga medsökandena heter det inte allt för sällan att hon måste få lite mer erfarenhet först innan man vill satsa på henne som chef.

Mannen, menar Asplund, har enligt vad forskningen visar på inte bara potential utan en obegränsad potential medan kvinnan har en avgränsad potential. Om detta skriver även Sophie Linghag i hennes doktorsavhandlig: ”De olika typerna av potential signalerar således organisatoriska, hierarkiska relationer mellan könen med en överordnad position för männen i relation till kvinnorna bland chefskandidaterna.” (Från medarbetare till chef – kön och makt i chefsförsörjning och karriär, KTH 2009, s. 178)

Endast av egen erfarenhet skulle jag säga att både Asplund och Linghag har rätt då jag själv stött på detta i min egen vardag. En av gångerna var när jag sökte mig till den förberedande kyrkoherdeutbildningen hösten 2017 som rekryteraren från stiftets håll sett att fler yngre män oftast går utbildningen medan kvinnorna oftast är något äldre. När jag senare under utbildningens gång frågade runt bland några av mina kursare hur vida de blivit uppmuntrade att gå kyrkoherdeutbildningen av sin kyrkoherde eller om de själva önskat att få gå den, så stämde min tes att av de personer jag frågade så hade fler av männen fått frågan medan många av kvinnorna själva fått ställa frågan.

Nu är ju inte Svenska kyrkan samma sak som managementbranschen kanske någon tänker, och det är helt sant.  Men vi är en organisation (Sveriges största också för den delen) och vi, precis som alla andra organisationer, företag och branscher, rekryterar och anställer människor. Vi anställer kyrkoherdar och personer till ledande positioner så som arbetsledande komminister eller stiftsadjunkt bland flera. Här är vi inte mer annorlunda än någon annan organisation.

Visst finns det forskning på organisation och ledning inom kyrkans egen kontext, men det som fattas är en genomgripande debatt utifrån dels denna forskning och dels den kyrkoherdeutbildning som ges idag. Detta samtidigt som det inom Svenska kyrkan nu pågår stora omorganisationer runt om i landet med nya storpastorat bland annat.

Kanske kan den forskning jag hänvisat till ovan, oavsett vad vi tycker om den, ge oss viktig kunskap som vi kan ha med oss i vårt fortsatta jämställdhetsarbete inom Svenska kyrkan. Till exempel detta att män oftare rekryteras på potential trots att den kvinnliga chefsaspiranten har ett likvärdigt cv på papperet som sin manliga medsökande. Jag menar, det skadar ju inte att vara påläst åt lite olika håll. Tvärt om, det berikar oss.

En annan viktig sak vi kan se i rapporten från Kyrkostyrelsen är att när prästyrket börjar bli ett kvinnoyrke (räknas först när procentsatsen är 60 eller högre) då med det samma sjunker lönerna.

Nu kanske jag är en sten i skon för dig, eftersom jag tolkar statistiken på det här sättet eller säger det som är obekvämt att höra, men till saken hör är att det nästan bara är kvinnor som söker sig till prästutbildningen idag. Läser vi Kyrkostyrelsens rapport så ser vi dessutom att av de prästkandidater som påbörjade slutåret på SKUI mellan åren 2018 och 2020 var det 151 kvinnor och 81 män (Kyrkostyrelsens skrivelse 2020:5) detta samtidigt som komministerlönerna väger över till männens fördel.

Frågan en kan ställa sig är varför det är så? Varför har prästyrket tappat så många män och varför får kvinnorna lägre lön? Och varför är det fler män i ledande position? Borde inte fördelningen mellan män och kvinnor på ledande position se annorlunda ut då Svenska kyrkan ändå har en majoritet kvinnor?

Inom Svenska kyrkan är vi bra på att prata om jämställdhet, men hur ser det egentligen ut i praktiken? Statistik ljuger sällan. Å ena sidan, istället för att peka på förbättringspotentialen kan en istället välja att peka på det som vi faktiskt gör bra. Å andra sidan, det är ju oftast då vi reflekterar och utvärderar som vi aktivt jobbar med utveckling och förbättring. Strukturella och kulturella problem kan annars ofta vara svåra att se om vi inte har den medvetna reflektionen med oss.

Margit Sahlin, Elisabeth Djurle och Ingrid Persson var de tre kvinnliga pionjärerna inom Svenska kyrkan som när den dagen de vigdes till präst nog sannerligen inte hade haft särskilt mycket medvind i ryggen fram till vigningsdagen på palmsöndagen 1960. Nog måste de allt behövt vara både modiga och obekväma för sin samtid, men så var de ju pionjärer också.

Jämställdhetsarbetet inom Svenska kyrkan har kommit långt på sextio år och det är vi många som gläds åt. Samtidigt vet jag av egen erfarenhet, och hör från mina bröder och systrar i ämbetet, att det fortfarande finns mycket att göra inom ramen för jämställdhetsarbetet i Svenska kyrkan. Så låt oss fortsätta detta goda arbete tillsammans och låt oss våga vara lite obekväma ibland.

Sandra Signarsdotter,
kaplan i Gustaf Vasa församling, ledamot i Kyrkomötet (S), ledamot i styrelsen Forum Prästvigda kvinnor.

Fotnot:  När jag i min text hänvisar till kvinnor och män har jag endast utgått från Kyrkostyrelsens Jämställdhetsrapport som i sin statistik hänvisar till två kategorier genus: män och kvinnor.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Jämställdhet