Fotbollen har tagit kyrkans plats

C-G Pernbring, Helsingborg  

Idrottarna har i dagens svenska samhälle mycket högre status än kyrkans folk.

I KT nummer 23 handlar en av ledarartiklarna om fotboll, ”Heja kontinuiteten, friskt humör!” Ledarskribent Jonas Eek skriver bland annat lite om sitt favoritlag IFK Göteborg.

Det är dessutom intressant att läsa i ledarartikeln om prästernas ovilja att stanna en längre tid på sina tjänster i församlingarna. Liksom fotbollsspelare/tränare byter de numera oftare församling. De är ”flyktiga”! Vad kan då denna trend bero på?

Man kan fråga sig, varför ett EM-fotbollsmästerskap arrangeras i dessa pandemitider. Jag menar, pandemin är långt ifrån avklarad. Fortfarande smittas och behandlas tusentals covid-19 patienter i Europa.

Fotbollen/idrotten har i Sverige i dag i hög grad ersatt religionen. En typ av ”idrotts­nationalism!” har utvecklats och uppstått!

Att läsa Bibeln eller att sjunga psalmer är för många svenskar i dag både svårt och krångligt. Det är främmande!

De flesta yngre svenskar förstår inte ens texterna på svenska. Det är så att säga ”traadig” läsning! Dessutom är det mycket ”lönsammare” att bli proffsfotbollsspelare än att utbilda sig till präst i dagens Sverige.

Idrottarna har i dagens svenska samhälle mycket högre status än kyrkans folk. Hur kan vi vända på denna trend?

Detta kan kanske också bli en valfråga i kyrkovalet i september?

C-G Pernbring, Helsingborg  
 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.