Framtidens hållbara skogsbruk - Svenska Kyrkan kan bli förebild

Marie-Louise Bengtsson, Lisa Westberg, Kristina Belfrage, Peter Lindgren Sven Hillert, Jan-Åke Carlsson, Margareta Ellnebo med flera

Som kyrka bör vår förvaltning utgå från en syn på människans roll som förvaltare och skapad medskapare som möter vår tids utmaningar på ett ansvarsfullt sätt (se t.ex Biskopsbrevet om klimatet s.61ff). Istället för att främst se skogen som ett produktionssystem måste vi nu fokusera på skogen som ekosystem. Då blir sättet att sköta skogen en förkunnelse i sig själv och kyrkans tro och liv får hänga ihop.

Sven Erik Bodén från egendomsförvaltarnas organisation berättar i sitt inlägg i KT om den naturvårdshänsyn som tas i kyrkans skogsbruk och om olika naturvårdsprojekt.

Det finns flera olika målsättningar för PLT om klimat och biologisk mångfald, i t.ex Färdplan för klimatet och i skogsskötsel- och miljöpolicyn. De behöver dock integreras bättre för att de goda intentionerna ska leda till goda resultat i ett helhetsperspektiv. Att stärka och utveckla biologisk mångfald sammanfaller ofta med att ta vara på naturlig inlagring av kol. Ekosystem som myrar, sumpskogar och blandskogar med olika trädåldrar bidrar till att skydda skog mot extremväder, bränder och insektsangrepp till följd av klimatförändringarna. Trädslag som, jämfört med gran som avverkas vid 70 års ålder, har relativt hög snittålder (t.ex. tall och ek), binder kol längre, vilket också ger en större klimatnytta över tid.

I skogsskötsel- och miljöpolicyn står bland annat att stiftens skogsbruk ska bidra till ”..att skogens biologiska mångfald bevaras, att skogsekosystemens funktioner säkras…” (https://www.svenskakyrkan.se/stiftensskogar/skogsskotsel--och-miljopolicy).  Detta behöver följas upp bättre. För att kunna ta reda på om situationen förbättras eller försämras behöver vi känna till förekomsten av särskilt skyddsvärda skogsbiotoper samt följa upp hur det går för ett lämpligt urval av rödlistade (hotade) arter.

Det är också möjligt att med skogsbruksplaner som bas, genomföra beräkning av kolinnehåll i skog, mark och våtmarker (inklusive ytterligare kolbindning per år, netto) samt att göra prognoser för kolsänka med olika scenarier – kontinuitetsskogsbruk, områdesskydd och status quo.

För att nå riksdagens miljömålkvalitetsmål Levande skogar skulle egentligen all kvarvarande naturskog och skogar med naturskogsliknande karaktär behöva skyddas (samtal B-G Jonsson, professor i växtekologi).  Här kan kyrkan göra en insats och inventera och skydda skogarna.

Behovet av fortbildning i naturvårdsbiologi och djupare artkunskap varierar säkert men ingen kan vara expert på allt. Det är inte ett ifrågasättande av de anställdas kunskaper om skogen i stort. Stiftens styrelser behöver också utbildas för att tryggt delta i beslut.

* Miljöcertifierat skogsbruk. Trots miljöcertifieringarna riskerar skogar med höga naturvärden att avverkas. Vi har tagit del av tre exempel på avverkningsanmäld skog i två olika stift men tror inte det är unikt för just de stiften.

Ett är en kalkbarrskog i Dagkarlsbo. Kalkbarrskogar är en prioriterad naturtyp när det gäller skydd av skog. Efter tips från en boende i området, besökte skogsbiologen Sebastian Kirppu området. Ett snabbt besök gav flera fynd av naturvårdsintressanta arter. När inventerare återkom några dagar senare hade avverkningen redan påbörjats. De lyckades stoppa maskinerna och stiftet kontaktades. Vid en inventering hittades 33 signalarter för höga biologiska värden varav 12 är rödlistade.

Ett annat område är en 100-årig blandbarrskog på Fjölåsbergets sydsluttning. I ena kanten fanns en hel del grov död ved och den var markerad för miljöhänsyn inför avverkningen. Vid en inventering visade det sig dock att den rödlistade skogsorkidén knärot växte på 51 olika växtplatser i resten av området och alltså inte skulle skyddas.

I Stortunmyr finns en generation av opåverkade 100-150 år gamla tallar. Där finns även inslag av lövträd. Det finns mycket död ved i olika stadier av förmultning som ger en rik biologisk mångfald. Inventerare hittade 17 signalarter varav 10 är rödlistade (inventeringsprotokoll, Kirppu).

Idag ingår troligen alla tre områdena i frivilliga avsättningar, enbart tack vare engagemang utifrån.

* Brukad skog och ekosystemtjänster. Även om trakthyggesbruket bedrivs med naturvårdsåtgärder, så innebär det för stora ingrepp i ekosystemen (B-G Jonsson). Därför bör kyrkan ställa om till ett kontinuitetsskogsbruk med betydande naturvårdshänsyn. Kontinuitetsskogsbruk har provats i praktiken i Europa sedan 90-talet. Göteborgs stad har bedrivit det på 5 000 ha produktiv skogsmark sedan 2013. Kontinuerlig plockhuggning ger regelbundna inkomster. Efter hand som skogen växer ökar värdet. Kostnader för markberedning och plantering försvinner. Kontinuitetsskogbruk fungerar även bättre i samspel med rennäringen än trakthyggesbruket.

Möjligheter till inkomster för biotop- och klimatkompensation håller på att växa fram. Det innebär att markägare får möjlighet att ta betalt för flera ekosystemtjänster på en marknad. Att binda kol i naturskog och mark samt att återskapa naturvärden får då ett ekonomiskt värde. Den fysiska skogsråvaran blir bara ett av sätten att skapa inkomster.

* Vision. Vi kan ta ledningen och bli en förebild. En vision för Svenska kyrkans förvaltning av skogen baserad på teologi och skogen som ekosystem skulle kunna vara:

Svenska kyrkan är en förebild för ekologiskt, socialt och långsiktigt ekonomiskt hållbart mångbruk av skogen. På kyrkans marker lever, blomstrar, utvecklas och återskapas de naturliga ekosystemen och deras arter på ett livskraftigt sätt. Kyrkan tar vara på den naturliga inlagringen av kol i skog och mark. Svenska kyrkan respekterar samernas rättigheter som ursprungsfolk. Hon är med och skapar mötesplatser, rekreationsområden och kunskapsnod för biologisk mångfald och ett varsamt mångbruk av skogen.

Marie-Louise Bengtsson, präst i Göteborg, Göteborgs stift
Lisa Westberg, präst i Göteborg, Göteborgs stift
Peter Lindgren, jägmästare och företagskonsult, Ödeshög, Linköpings stift
Kristina Belfrage, fil dr och ekoteologisk bonde, Roslagen, Stockholms stift
Sven Hillert, präst i Gävle, Uppsala stift
Jan-Åke Carlsson, präst i Borås pastorat, Skara stift
Margareta Ellnebo, civilingenjör och medlem Sundbyberg, Stockholms stift
Christofer Sjödin, universitetspräst i Umeå, Luleå stift
Anna Lagerman, teologistudent Stockholm, Stockholms stift
Eva Katarina Agestam, präst i Söderköping, Linköpings stift

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.