Skogen är en gåva vi vill förvalta med omsorg

Sven-Erik Bodén ordförande egendomsförvaltningarnas  samarbetsorgan (ENSO)
I storskogen upplevs människans litenhet, naturens kraft och Guds gåvor nära. Foto: TT

Vi arbetar dagligen och systematiskt, genom våra skogsbrukscertifieringar och miljöledningssystem, för att bedriva ett skogsbruk med stor hänsyn till miljövärden. Dagens kunskapsläge är inte sådant att vi ser det som möjligt att nu helt lägga om till en annan typ av skogsbruk. Men vi kommer att fortsätta följa utvecklingen, pröva metoder och på så vis vara en del av utvecklingen.

Skogen har genom historien varit viktig för människan. I skogen har människan hämtat mat och möjlighet till försörjning, rå­material för byggnader och bränsle. Men människan har också haft en mer social och existentiell relation till skogen. I storskogen upplevs människans litenhet, naturens kraft och Guds gåvor nära.

I klimatkrisens tidevarv har skogens betydelse vunnit ny aktualitet, som fossilfritt råmaterial och som kolsänka. Samtidigt som friluftsliv och naturupplevelser är viktig motpol till den stress som präglar dagens samhälle.

Svenska kyrkans stift förvaltar sammantaget knappt två procent av Sveriges skogsmark. Marken består av många små fastigheter utspridda över hela landet. Det innebär förutom den lokala närvaron – liknande familjeskogsbruket – kraftigt varierade förutsättningar vad gäller jordmån och växtlighet. Syftet med förvaltningen är reglerat i Lagen om Svenska kyrkan, och i kyrkans interna regelverk har uppdraget getts till stiften. Inom varje stift finns för detta en egendomsförvaltning som leds av ansvarig tjänsteman och styrs av förtroendevalda som årligen rapporterar till kyrkostyrelsen.

Prästlönetillgångarna, som kyrkans skog är en del av, tillkom redan under medeltiden för prästens försörjning och bidrar än i dag till verksamheten. Den långa historiken har skapat kontinuitet och långsiktighet i arbetet. För ett litet pastorat kan utdelningen vara av väsentlig betydelse.

Som förvaltare av Svenska kyrkans skogar känner vi ansvar för det bidrag skogen kan ge till klimatomställningen och för att även våra barnbarn och deras barnbarn ska kunna ta del av skogens tidlösa värden, som en stabil källa till försörjning och för mer existentiella behov. Naturligtvis är vi medvetna om att människan inte är ensam om att behöva skogen som livsmiljö.

Den senaste tidens intensiva debatt om svenskt skogsbruk, som även berör Svenska kyrkans skogsbruk, handlar till stor del om avverkningsmetoder. Ofta lyfts ett hyggesfritt skogsbruk fram som det mest hållbara alternativet.

I Sverige används hyggesfria metoder i begränsad omfattning. Metodutvecklingen har inte kommit så långt att det bedöms möjligt att i dag med fortsatt lönsamhet gå över till ett sådant skogsbruk i full skala. Samtidigt händer det mycket kring hygges­fritt skogsbruk just nu, såväl forskning som metoder utvecklas och förbättras. Då vår uppgift är att förvalta i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar behöver vi pröva olika vägar för att skapa bästa möjliga hållbara skogsbruk. Därför följer vi kunskapsutvecklingen kring hyggesfria metoder. Vi medverkar i projekt för att vara delaktiga och själva bidra till utvecklingen, bland annat som markvärd för vetenskapliga försök med hygges­fritt skogsbruk och genom egna projekt och modeller.

Vi arbetar dagligen och systematiskt, genom våra skogsbrukscertifieringar och miljöledningssystem, för att bedriva ett skogsbruk med stor hänsyn till miljövärden. Vid alla avverkningar tar vi hänsyn till hotade arter. Vi gör insatser för att öka andelen lövskog på våra marker och för att öka andelen tall i södra Sverige. Död ved, som är ett viktigt substrat för många av skogens invånare, lämnas och skapas. Vi genomför biotopvårdande åtgärder i sjöar, hav och åar, och vi är engagerade i olika projekt för att återställa våtmarker. Vi skapar insektshotell för att öka antalet pollinerare. Och vi ser till att vår personal har den kunskap som krävs.

Vi är också delaktiga i mer övergripande projekt kopplade till hållbart skogsbruk. Bland annat delfinansierar stiften gemensamt sex doktorandtjänster med inriktning både på produktion och ekologi, i ett samarbetsprojekt mellan Sveriges lantbruks­universitet, Skogforsk och Linné­universitet.

Dagens kunskapsläge är inte sådant att vi ser det som möjligt att nu helt lägga om till en annan typ av skogsbruk. Men vi kommer att fortsätta följa utvecklingen, pröva metoder och på så vis vara en del av utvecklingen. Det finns många steg att ta och nya försök att göra, både för att pröva ny teknik och nya avverkningsmetoder och för att förbättra dagens.

Kyrkans skogar är en del av Sveriges rika skogslandskap, den susande ädellövskogen i söder och den trolska granskogen i norr är en gåva att förvalta väl – att vårda och bruka – för samhällets fortlevnad och försörjning, för enskilda människors glädje och rekreation och för naturens eget värde. Där ska vi som förvaltar kyrkans skogar ta vår del av ansvaret.

Sven-Erik Bodén
ordförande egendomsförvaltningarnas  samarbetsorgan (ENSO)

Det finns många steg att ta och nya försök att göra, både för att pröva ny teknik och nya avverkningsmetoder och för att förbättra dagens.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Anders Rålin, Skogsbiolog.
Tack för en belysande och initierad artikel, som väl visar på dagens kyrkliga skogsbruk dock inte morgondagens. Jag håller med om att vi har skogsförvaltningar som utför ett korrekt och bra arbete utifrån, låt mig säga, "gårdagens åsikter/insikter". Vi alla skogskunniga har gått i den skolan - MEN i dag gäller hyggesfritt och här i norr Naturkulturmetoden. Du nämner att skogen är en kolsänka. Men om du ser den kolsänkan över en längre tid så försvinner den helt med ca 80 års mellanrum och dessutom avger de döda trädens rötter koldioxid vid förruttnelsen. Vidare skriver du att - "hyggesfria metoder används i begränsad omfattning" bl.a. metodutvecklingen har inte kommit så långt. Påståendet att det skulle vara mindre lönsamt har motbevisats av forskare för länge sedan Lundqvist (1989) och Eid (1992). Det är snarare viljan att ta till sig nytt - lämna gamla hjulspår. Vill avsluta med en parallell, vad Forskare och även Kyrkan sa om de som påstod att Jorden är rund, i dag vet vi att den är nästan rund. De som hävdade något annat än att jorden var platt - kallades "Kättare"