Gemensam administration inte en fråga om kyrkosyn

REPLIK

Debattartikeln ”Pengarna gör bättre nytta i församlingsarbetet” (KT 21/4), lyfter några väsentliga frågeställningar om en gemensam löneservice. Vi tackar för möjligheten att kommentera dessa frågeställningar.

1. Debattörerna undrar om tanken om ”tvångsanslutning” övergivits, eftersom det finns ett pris på lönetjänsten. Kyrkostyrelsen har i sin långsiktiga strategi angett att ett obligatorium skulle vara det bästa sättet att snabbt nå resultat. Frågan har dock aldrig varit uppe för beslut på kyrkomötet. I skrivande stund finns en remiss ute hos stiften med ett förslag om gemensam finansiering från år 2030. Fram till dess betalar anslutna församlingar/pastorat för tjänsten.
    
2. Debattörerna menar att 168 kronor per lönespecifikation är dyrt. Det finns ingen servicebyrå som idag kan matcha det priset, om man räknar in alla kostnader. I priset ingår inte bara själva arbetet med löneadministrationen utan även kostnader för lönesystem, support, lokalkostnader och så vidare.
    
3. Debattörerna undrar över den initiala rabatten på 50 procent och om den speglar det verkliga priset. 168 kronor är självkostnadspriset. Att kyrkostyrelsen ger en initial rabatt beror på att en övergång till ett nytt system innebär visst merarbete i form av utbildningar och ändrade rutiner. Denna merkostnad vill inte kyrkostyrelsen ska hamna på församlingen, utan den tar kyrkostyrelsen.
    
4. Debattörerna hävdar att denna ”verksamhet i alla avseenden mår bäst av att hanteras lokalt.” De 30 procent av våra församlingar och pastorat som idag använder sig av en servicebyrå delar uppenbarligen inte denna uppfattning. Ytterligare 50 församlingar har i dagsläget planer på att ansluta sig till gemensam löneservice. I den av kyrkomötet beställda kartläggningen av lokala enheters lösningar och behov för digitalisering framgår det tydligt att de församlingar som i dag är anslutna till en servicebyrå inte upplever någon försämring i svarstider eller kvalitet. Därutöver vittnar kartläggningen om att sårbarheten minskar. De totala kostnaderna för Svenska kyrkans församlingar blir betydligt lägre om lönerna hanteras gemensamt. Det innebär inte att det skulle bli så i varje enskilt fall, men för det stora flertalet.
    
5. Slutligen menar debattörerna att ett ”nationellt lönekansli strider mot kyrkoordningen.”  Av fjärde avdelningens inledning i Kyrkoordningen framgår att nationell nivå tar ansvar för Svenska kyrkans gemensamma angelägenheter. Det sägs dock inte att den nationella nivån är en form i vilken Svenska kyrkan framträder. Mot denna bakgrund är det alltså inte möjligt att se de olika nivåerna som fristående eller konkurrerande entiteter. Delvis överlappar de varandra. Därför blir fördelningen av olika konkreta uppgifter som till exempel administration, i många fall en fråga om lämplighet, det vill säga primärt en ordningsfråga och inte en kyrkosynsfråga.
   Läronämnden har vid upprepade tillfällen konstaterat att det ur läromässig synpunkt är möjligt att bibehålla det lokala självstyret med olika gemensamma organisatoriska lösningar, senast i yttrandet 2018: 6y:  ”Det lokala självstyret har utformats på flera sätt genom historien och kan från läromässig synpunkt gestaltas på olika sätt”.

Lars Johnsson
ordförande, kyrkostyrelsens råd för administrativ samverkan