Håll kyrkan öppen för präster med traditionell syn på äktenskapet!

Frågan om prästers rätt att avstå från att viga enkönade par kommer att behandlas på det kommande kyrkomötet. Karin Janfalk, ordförande för Öppen Kyrka, ÖKA, anser, enligt Kyrkans Tidning nr 34/2025, att frågan är viktig men anser inte att kyrkan ska vara öppen för präster som har uppfattningen att äktenskapet är ett förhållande mellan man och kvinna, d v s den vanligaste äktenskapssynen inom kristenheten. Hon vill att alla präster ”… med självklarhet viger såväl samkönade som olikkönade par.” 

Janfalk anser att det handlar om diskrimineringslagstiftningen och menar sannolikt att enkönade par skulle bli diskriminerade om inte alla präster vill viga dem. Samma resonemang för också Jesper Enerot, Socialdemokraterna. Inte heller han vill att kyrkan ska vara öppen för präster med en traditionell äktenskapssyn. 

Varför ska tre kvinnor som vill ingå äktenskap diskrimineras? Två kvinnor kan ju göra det. Tvåsamheten var naturlig när äktenskapet var knutet till reproduktion. För det behövs det en man och en kvinna, alltså två. Den begränsningen är inte längre motiverad och därmed diskriminerande. Två präster i Malmö föreslog i Kyrkans Tidning 22/2022 att kyrkan skulle börja tala om polyamorösa relationer, vilket i radions Ring P1 uppfattats som ett förslag om månggifte. Hur ser Janfalk och Enerot på det?

Jag delar Karin Janfalks uppfattning att detta inte är en teologisk fråga. Det är politik. Men varför säger hon då att blivande präster behöver ” … få adekvat utbildning i den teologi (min kursivering) som ligger till grund för bejakande av samkönade vigslar…”. Låter inte detta som om blivande präster ska hjärntvättas till att bli politiskt mer korrekta?

Varför ska man då ha rätt avstå från att viga enkönade par? Jag lämnar frågan om bibeltolkning därhän men anser att den aktuella äktenskapslagen var ett tvivelaktigt svar på en nu 20–30 år gammal debatt, då synen på homosexualitet inte var lika naturlig som nu. Man ville kompensera homosexuella för diskriminering genom att göra typiska heterosexuella företeelser som äktenskap och barn tillgängliga även för dem. Men man kan ju också tycka att olika könsuttryck bör respekteras på sina egna meriter.

För det första handlar det om språkets klarhet. Man ska kalla en spade för en spade och inte grep eftersom dessa trädgårdsredskap har olika egenskaper. På samma sätt förhåller det sig med enkönade par i förhållande till tvåkönade. Det senare paret kan åstadkomma nytt liv och släktets fortbestånd. Det är i högsta grad en särskiljande egenskap, i mycket högre grad än mellan spade och grep. Därför bör begreppet äktenskap vara förbehållet man och kvinna. Detta får givetvis inte hindra andra kärlekspar att leva i trygghet och markera sin relation med högtidliga ceremonier, symboler och glada fester.

För det andra kan nuvarande äktenskapslag öppna upp för månggifte. Det låter kanske lika spekulativt som när man förr talade om äktenskap mellan män. Men som framgår ovan föreslår några präster en ny syn på kärleksförhållanden mellan flera personer och när det kommer politiska krav på månggifte, från folkgrupper där detta är naturligt, kan det synas konsekvent att bejaka det. Vill vi inte ha det, bör kyrkan vara tolerant och öppen även för präster med en traditionell äktenskapssyn.

Lars Hultkvist
Ledamot av kyrkorådet i Farsta, kandidat för POSK till kyrkomötet