Kjell Ove Nilssons debattartikel om humanism genomsyras av medvetna missförstånd och rena faktafel (Kyrkans Tidning 22/07).
Jag vill reda ut åtmins-tone en del av dessa felaktigheter.
Förbundet humanisterna är just nu Sveriges snabbast växan-de folkrörelse. Vi eftersträvar ett sekulärt samhälle, där alla människor bemöts med samma respekt oavsett vilken livsåskådning de har. Det sekulära samhället är en förutsättning för att ett mångkulturellt samhälle ska kunna utvecklas positivt.

Humanisterna vill inte ”rädda” någon från att tro vad de vill. Men när tron går ut över andra människors frihet, sätter det sekulära samhället gränser. Religiösa sedvänjor bör ha samma status som andra kulturella sedvänjor. Så länge de inte inkräktar på andras livsrum så är det fritt fram att praktisera dem.
Tyvärr fungerar inte kristendomen och andra religioner så i praktiken. I stället begränsar många religiösa läror andra människors liv.
Somliga vill inte ha kvinnliga präster, andra vill förbjuda homosexuella att ingå äktenskap eller att adoptera barn. Ytterligare några vill slänga ut evolutionsläran ur skolan och i stället undervisa i den bibliska skapelseberättelsen.

Kjell Ove Nilsson är skyldig att redovisa ett enda konkret exempel på när humanismen är inhuman.
Om det är något som är inhumant så är det väl religionen, där vi överallt i världen ser hur olika religiösa föreställningar ställs mot varandra och människor i religionens namn misshandlas, slaktas och torteras på grund av andra människors föreställningar om gud.
Att sedan kalla den humanistiska livsåskådningen för en trosövertygelse lika religiös som den kristna, vittnar bara om att Nilsson varken vet vad ”trosövertygelse” eller ”religiös” betyder. En sådan debatt landar i intellektuellt haveri och blir meningslös.
Nilsson har däremot rätt i att det finns former av religiös tro, som inte står i strid med vetenskapen. Men en stor mängd religiösa övertygelser står i direkt strid med vetenskapen, bland annat en hel del av de lärosatser som Svenska kyrkan predikar.

Humanismen vill befria människor från religiöst och vidskepligt förtryck. När 70 000 kvinnor om året dör i sviterna av illegala aborter och när stamcellsforskningen hindras av religiösa skäl, då är det svårt att respektera de religiösa sanningsanspråken och dess konsekvenser.
Man får tro på vad som helst, men det får aldrig kränka andra människors liv eller frihet.
I detta sammanhang är både Big Bang och evolutionsläran irrelevanta. Här handlar det om människors väl och ve. Så länge de flesta människor på jorden är underställda andra människors uppfattningar om gud, så behövs humanismen.
Poeten Lord Byron formulerade detta insiktsfullt och kärnfullt: ”Jag tror inte på någon religion. Jag vill inte ha någonting att göra med odödlighet. Vi har det tillräckligt eländigt i detta liv, utan att behöva spekulera om något liv efter detta.”

Nilsson skriver vidare att humanismen är ”mer fördomsfull och fördummande än det mesta i den religionens värld som man vill ta avstånd ifrån”. Får jag be om några exempel, i all ödmjukhet? Nilsson ondgör sig också över humanismens kritik av den groteska moralen i Gamla testamentet. Personligen bekommer den mig inte. Bibeln är en irrelevant bok. Problemet är att det finns människor som inte tycker som jag, utan anser att Bibeln bör efterlevas. Det är först då det blir farligt.
Kjell Ove Nilsson oroar sig slutligen över att så många attraheras av humanismen. Hans analys är riktig, men inte slutsatsen. Humanismen är det globala och mångkulturella samhällets viktigaste överlevnadsstrategi, vårt hopp för en gemensam framtid.
 
Christer Sturmark
ordförande, Förbundet humanisterna