Debatt
Hunden portas på kyrkogårdar
Varje gång jag kommer till en kyrkogård där det finns anslag som sägeratt hundar inte tas får med in på kyrkogården, då funderar jagverkligen över hur de som bestämmer detta tänker.
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Detta är väl oftast förtroendevalda ledamöter i kyrkoråd med mera . Varifrån kommer detta? Någon motiverar detta med att det blir hundbajs på kyrkogården. Jag menar med bestämdhet att det ska vara koppeltvång på hundarna, men detta är något helt annat än hundförbud.
detta med att för väldigt många människor över hela vårt land är hunden en del av familjen. En vän som man gärna vill ha med sig in till graven, någon som är med och deltar i sorgen. Det kan vara husse eller matte som ligger där. Varför ska inte denna trogna familjemedlem få vara med ? Hunden som sörjer förlusten av en älskad vän. Jag är helt klar över att hunden kan sörja, men det håller inte alla präster med om, hur de nu kan avgöra detta.I hela mitt liv har jag mött människor där hunden betyder mer än en människa, är mer pålitlig och ärlig och kärleksfull. Under en del av mitt eget liv betydde hunden allt för mig. Och jag är helt övertygad om att hunden gör så i dag också.
i dag finns det fler hundar än någonsin som är våra familjemedlemmar, som lever med oss och delar allt. De kan inte kyrkan stänga utanför helt känslokallt. Här måste vi ändra uppfattning och ta till oss vikten av att våra fyrbenta vänner betyder jättemycket för många många människor. Hur ska man få ändring på detta?Nu måste vi som vill kalla oss kristna förstå att vi inte kan stänga kyrkogårdarna för hunden. Att ändra till koppeltvång gör det möjligt för människor att få ha hunden med in på människornas sista viloplats.