Inte i första hand en medlemsorganisation

På många håll upplever församlingar och stift ett ökat intresse för kyrkan. För många, både präster och andra församlingsmedarbetare märks detta i samtalen, nyfikenheten och frågorna.

Men det märks även i statistiken. Andelen kyrkotillhöriga 15-åringar som konfirmerades under 2024 uppgick till 42 procent, vilket kan jämföras med 38 procent 2023. Samtidigt ser vi hur antalet utträden fortsätter ner och antalet aktiva inträden fortsätter upp.

Nästan 15 000 individer gjorde förra året ett aktivt val att gå med i Svenska kyrkan. De senaste fyra åren landar antalet aktiva inträden på 49 235. På fyra år har kyrkan alltså fått lika många aktiva inträden för att motsvara medlemsantalet i stockholmsförsamlingarna S:t Johannes, S:t Matteus, Gustav Vasa, Adolf Fredrik, Engelbrekt samt Domkyrkoförsamlingen. Men det är inte enbart i Sverige som saker och ting förändras. I början av april släppte brittiska Bible Society rapporten The Quiet Revival. Rapporten visar bland annat att andelen som besöker en kyrka i England och Wales minst en gång i månaden har ökat från 8 procent till 12 procent mellan åren 2018 och 2024. Dessutom tycks det vara den yngre generationen som leder trenden. Bland unga vuxna (18-24 år) har andelen ökat från 4 procent till 16 procent.

Om vi återvänder till våra egna landsgränser ser vi också en kyrklig diskussion om hur församlingar ska ta sig an nyfikna, både unga och gamla, vilka saknar erfarenhet av Svenska kyrkan, dess fromhetstraditioner och institution. Bilden av Svenska kyrkan som den gamla makt- och statskyrkan finns delvis kvar men den förändras snabbt. Många av dem som i dag nyfiket knackar på kyrkportarna har inte haft en bedjande mormor vid sin sida eller en naturlig koppling till bibelberättelserna. Snarare är risken stor att de brottats med materialismens ensamhet och fått höra om ”den där kyrkan”, ensamt vandrat runt i internets långa korridorer och i bästa fall hört från någon vän om evangeliets nåd. 

Det finns lika många skäl att söka sig till Svenska kyrkan som det finns genomförda dop. Men mitt i allt detta har församlingar och stift skäl att fundera över växande krav av både pastoral omsorg och undervisningsansvar. Hur ska Svenska kyrkan, både i det stora och det lilla, möta dessa människor? 

På ett sätt är det inget nytt. Kyrkan är till sin natur evangeliserande och missionerande. Missionsuppdraget är inte valfritt, vare sig om vi kikar i Matteusevangeliet eller Kyrkoordningen. Men det är först då dessa ord omsätts till handling som kyrkans kapacitet, resurser och tålamod prövas. Tålamod med de som har avvikande teologiska ståndpunkter, resurser att fördela för att ge medarbetare (anställda och ideella) förutsättningar att ta personliga möten och kapacitet att både lyssna och lära. 

Kyrkan är i första hand inte en organisation som har medlemmar. Kyrkan är gudstjänstfirande gemenskaper som med dopet som källa går ut i världen. För varje brustet hjärta är församlingsgemenskapen kallad att visa ett budskap om tro, hopp och kärlek. Både i ord som i handling.
 

Simon Sjögren