Inte längre självklart att visa respekt på kyrkogården

På senare år har jag blivit förfärad över att folk använder kyrkogårdar som picknick-park. De brer ut sig i närheten av gravar och till och med minneslunden kan vara full av väldigt lättklädda människor, den som man naturligtvis inte får beträda. 

Häromåret häpnade jag över att det förekom pulkaåkning på Skogskyrkogården, det rörde sig om många barnfamiljer. En karl som uttalade sig i TV förväntade sig ”ömsesidig respekt”. Vilken fräckhet att man skulle respektera att de använder en begravningsplats som pulkabacke för stojande ungar. Man skulle sätta upp anslag om att det är högst olämpligt, makalöst att det skall behövas.

På Alla helgons dag går man förstås och sätter en lykta på anhörigas och vänners gravar. En dag för stillhet och kontemplation, för att minnas de som varit betydelsefulla. De senaste åren har det inte varit mycket stillhet på Skogskyrkogården där jag går till mormors och Garbos gravar. Efter att ha köat för att komma ut från tunnelbanestationen får man utstå barn som springer omkring och tjoar bland gravarna, och vuxna som babblar och skrattar högt. Väldigt många talar engelska eller andra språk. Hur kan det vara så? De har ju näppeligen anhöriga där?

Även i år var det riktigt olustigt, det var inte alls särskilt stämningsfullt. Hur kan man inte begripa att kyrkogårdar är platser där frid skall råda, där man i ro skall besöka gravar och minnas de man saknar? Det är skrämmande att samhället har förändrats så mycket, att det som borde vara en självklarhet – att visa vördnad och respekt – nonchaleras av många. Det har gått långt när man inte ens kan få uppleva frid på begravningsplatser.

Henrik Scheutz, Bromma