REPLIK. Ambitionen är att visa på likheter, inte att hävda att händelserna är identiska, skriver Jonas Eek i ett svar till Roger Persson Österman.
Roger Persson Österman och jag verkar överens om mycket. Som att EU-projektet behöver diskuteras och att det bör utvecklas, inte avvecklas. Däremot har vi helt olika syn på ledartexten i Kyrkans Tidning.
Persson Österman tycker att parallellen mellan brexit och den engelska reformationen är missvisande och har synpunkter på de ”kunskaper och förståelse” som den uttrycker. Själv tycker jag att denna – som alltså är hämtad från historieprofessorn i Cambridge Brendan Simms artikel i den brittiska tidskriften New Statesman – är upplysande, tankeväckande och perspektivgivande.
Ambitionen är att visa på likheter, inte att hävda att händelserna är identiska. Det borde ligga underförstått. Att två historiska skeenden med hundratals års mellanrum och under helt olika förutsättningar inte skulle skilja sig åt vore häpnadsväckande. Det intressanta är ju att det, trots olikheterna, finns flera likheter. Man behöver inte dela den uppfattningen, men att hävda att min text skulle framställa ”EU som ett papistiskt hot” är direkt felaktigt. Tvärtom lyfter jag fram vikten av ett samlat Europa och risken att Europas krigiska historia i och med brexit ska upprepas.
Persson Österman menar avslutningsvis att jag är ”naiv” som hoppas på ekumeniken som fredsrörelse. Kanske är det så. Det vore dock inte första gången, varken som tanken på detta kallas naiv eller som den ekumeniska rörelsen faktiskt spelar en sådan roll i Europa – se till exempel Jonas Jonsons biografi över Nathan Söderblom (Verbum, 2014). Dessutom torde en av de stora utmaningarna för demokratin och de folkvalda i vår tid just vara att lyssna in och kanalisera kraften från gräsrötter och folkrörelser, bland vilka kyrkorna ingår.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR