Konsten att tysta en präst

Munkavle. Präster är livrädda att uttala sig kritiskt eller gå emot strömmen. Straffet blir hårt och signalen till prästerna att de kan, likt Annika Borg, bli ett fall för domkapitlet, skriver Helena Edlund.

Får en präst i Svenska kyrkan tycka olika? Svaret är i många fall nej. Den som vågar ifråga-sätta de politiskt korrekta åsikterna, får bereda sig på att schavotteras. Senast i raden är Annika Borg.

Stiftsadjunkten Anna Karin Hammar har uttryckt sin ”oro” över prästen Annika Borg som vågat sig på att dels förespråka ett svenskt förbud för omskärelse av pojkar, dels förespråka ett samhälle där mänskliga rättigheter måste gå före religiösa dogmer. Ingen ska, med religionsfriheten som vapen, kunna kräva särlagstiftningar eller undantag.
Ursäkta mig, men vad är provocerande med detta? Är det inte självklarheter Annika Borg säger?

Den kristna kyrkan har aldrig varit, och bör inte vara, en mångreligiös intresseförening där det ena är så gott som det andra. Låt andra samfund advokera sina åsikter. Det är inte en uppgift för Svenska kyrkan att företräda andra religioners intressen.
Som kristna borde vi istället missionera vår egen tro. Det kan till exempel vara att kompromisslöst företräda den kristna grundprincipen om alla människors lika värde i allmänhet och barns rätt i synnerhet. Alltså borde det inte vara möjligt för kyrkan att propagera vare sig för omskärelse av barn eller för ett samhälle som tillåter avsteg från svensk lagstiftning.
Anna Karin Hammar menar dessutom att kritiken mot omskärelse är ”ett kamprop mot judisk och muslimsk existens i Sverige”. Hammar anser vidare att man måste ”sätta ner foten mot bristande respekt för religionsfrihet och för barns mångbottnade behov av både tillhörighet och integritet”.
Hur Anna Karin Hammar kan komma till slutsatsen att kritiken ifrågasätter någons existens övergår mitt förstånd, så det lämnar jag därhän.
Religionsfriheten i all ära, men den rättfärdigar inte onödiga kirurgiska ingrepp på barn. Eftersom det lilla barnet inte kan ta ställning till vare sig den egna omskärelsen eller sin religiösa identitet, handlar det dessutom inte om att tillfredsställa barnets behov, utan förälderns. Huruvida omskärelse är att respektera barnets integritet, går väl också att diskutera.

Vad händer förresten om vi tar det ett steg längre? Om omskärelse av pojkar ska tillåtas med hänsyn till religionsfriheten, är det då inte fullt tänkbart för kyrkan att acceptera månggifte, äktenskap med barn och dödsstraff för homosexuella? Allt med hänvisning till religionsfriheten?
Egentligen är ifrågasättandet av Annika Borg föga förvånande. Så snart någon inom Svenska kyrkans organisation vågar ifrågasätta, sätter processen igång för att inkompetensförklara och tysta. De vanligaste är att stämpla personen i fråga som rasist, islamofob, främlingsfientlig eller, för den delen, som anhängare av ett visst riksdagsparti.

Mest skrämmande är ändå hur kyrkans företrädare behandlar sina underställda kollegor.
Faiblessen för vuxenmobbing är vida känd, och hittills har det fungerat ganska bra. Präster runt om i landet är livrädda för att uttala sig kritiskt eller gå emot strömmen. Straffet blir hårt, samtidigt som räkningarna måste betalas och maten stå på bordet. Signalen till prästerna blir, för den som läser mellan raderna, att kan Annika Borg bli ett fall för domkapitlet på grund av dessa uttalanden, så kan vilken präst som helst hamna i samma situation. Alltså håller man tyst.

Svenska kyrkan skulle förmodligen må bättre av att ägna energin åt mer konstruktiva frågor än att tysta oliktänkande och hota med domkapitlet. Exempelvis kan den ju fundera över om kyrkan ska vara kristen eller mångreligiös och över hur man behandlar sina anställda? Eller ännu viktigare – vad som händer när alla som nu är tysta inte längre förmår vara det?


 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Ingvar N
Stiftsadjunkten Anna Karin Hammar beter sig verkligen skamligt, om hon dessutom gör det på arbetsid borde den ansvarige verkligen ifrågasätta hennes fortsatta anställning. Vad hon gör på sin fritid får hon stå till svars för i sitt samvete men vi övriga ska inte bekosta skvaller och förtal.
Christina W Lång
Modigt av Helena! Eftera tt ha varit präst i tio år och en resa dit på nästan tio år.... kan jag bara konstatera, att jag aldrig befunnit mig i ett mer "främlingsfientligt" sammanhang.... De underförstådda koderna av kategorin - "Det begriper väl varenda människa" - är en osynlig mur, som hindrar ett ärligt och helhjärtat meningsutbyte. I sammanhanget kan man ju också påminna om att det grekiska ordet "dogma" faktiskt inte betyder regel, utan åsikt! Dags att vädra våra dogmer och vädra ut en massa unken luft!!!!!!
Pelle andersson
Brukar se mig själv som agnostiker åt det ateistiska hållet. Om jag nu har något gudsbegrepp som jag möjligen kan identifiera mig med så är det Spinozas gud, dvs panteismen. Även om jag sedan många år inte längre är medlem i svenska kyrkan som hette statskyrkan när jag gick så har jag fortfarande ett intresse för religion och dess frågeställningar. Har därför aldrig förstått kyrkans nuvarande inställning och acceptans till andra religioner. Som jag ser det så är ju kanske det viktigaste fundamentet i den kristna tron just tron på Jesus och hans uppmaning till sina lärjungar att frälsa människor. Det enda sättet man kan bli frälst är ju genom honom. Tar man bort detta så tar man bort själva hela iden med kristendomen och vad har man då kvar. Ett tomt skal utan något värde.
carolina
http://carolinajohansson.wordpress.com/2012/02/02/varfor/
bo
De som fortfarande vill tillhöra en kristen församling bör lämna stats kyrkan och låta den tyna bort. Katolska kyrkan är ett alternativ för de som tröttnat på statskyrkans missionerande för islam.
förespråkaren
Som kanske många andra också tycker, så bör vi hindra kättarna från att uttrycka sig inom den alltför heliga kyrkan.
P-A Rudberg
Men allvarligt talat - vill vi ha präster i SvK som öppet ställer sig bakom en gruppering vars målsättning är att främja "sekulär etik"? Alltså sekulär ETIK, inte en sekulär stat. Ett främjande av sekulär etik sker per definition på bekostnad av kristen etik. Vill vi alltså ha präster i SvK som öppet vill begränsa/motarbeta en kristen etik? Vad blir vi för kyrka då? Vad gäller att "tysta de som tänker olika" så har personer som vågat ta en debatt om det lämpliga i att en präst tar ställning för en sekulär etik utsatts för hotelser på mail. Om man vill tysta motargument så kan man inte anklaga andra för att vilja tysta debatten. Det blir också fel om man anser sig utsatt för en hård och kall debatt när man själv ägnar sig åt demonisering av de som tycker annorlunda och när man använder nedsättande omdömen om dem.
magnus
Funktionärsdebatten rasar...
La Ha
Tänk vad bra att man nuförtiden både kan springa till mamma yttrandefrihet eller pappa domkapitel när det blir som man inte ville. Säger man något, så får man ta ansvar för innehållet utan att bara gömma sig bakom formalia, och är man kritisk så får man väl komma med saklig argumentering mot det sagda utan att i första hand anmäla - men - givetvis måste det finnas gränser för vad en präst kan tycka utan att lämna sina vigningslöften. Annika verkar ha mål i munnen, hon kan säkert ge domkapitlet svar på tal, men det fråntar inte henne från ansvaret att hålla sig inom den kristna tron, och sina vigningslöften..... Frågan är just vad vigningslöftena säger om omskärelse.
magnus
La Ha, det ligger onekligen någonting i det du säger. Dessutom borde Svenska kyrkan som organisation dra lite konsekvenser av det du skriver, också. Dvs. att klargöra i det generella fallet var gränserna för personalens yttrandefrihet går och inte, istället för att - som man brukar bli - att biskopar och andra befattningshavare duckar för ansvarsfulla frågeställningar av lite världslig karaktär. Kyrkans hus har ju gott om jurister, så det är nog knappast någon omöjlighet att genomföra rent praktiskt. Allt för att Svenska kyrkan skall kunna fullfölja sin huvuduppgift, istället för att tiden upptas av en massa onödigt grälande. Det är inte särskilt kristet med onödiga gräl, eller har jag missat något?
708

Lediga jobb

LEDIGA JOBB

Linköpings stift
Strängnäs stift
Luleå stift
Göteborgs stift
Skara stift
Linköpings stift
Göteborgs stift
Skara stift