Konstiga prioriteringar i kyrkans fortbildningar

Detta sker stiftsvis, kontraktsvis med biskop Brunne i Stockholm i spetsen.
Visst är dopet ecntralt och viktigt i kyrkans utbud och bekännelse, det är ju ett av våra sakrament. Men är det det viktigaste att satsa på 2012? Vi har ju uppmärksammat dopet regelbundet hur mycket som helst, ur olika synvinklar, om man ser tillbaka.
I stort sett alla seriösa forskare inom olika discipliner är ju överns om att växthuseffekten, klimathotet med vidhängande miljöproblem, är det största hotet mot mänskligheten någonsin.
Men hur mycket syns det till exempel i kyrkans söndagliga förkunnelse? Ytterst lite vill jag påstå efter mer än 42 år som präst!

Ytterst få förkunnare tar upp detta på ett konkret och mer djuplodande sätt i sin predikan. Många tror att det inte får förkunnas, att evangeliebokens texter inte inbjuder till sådana tolkningar. Här vore det verkligen på plats för fortbildning i dessa frågor kombinerat kanske med lite naturvetenskap, biologi.
Varför inte samlas kring Wijkman/Rockströms epokgörande bok Den stora förnekelsen? Då skulle kyrkan kanske kunna bli en viktig faktor i miljökampen, i att skapa en hållbar värld. Det finns ju många texter i evangelieboken, många helgers teman, som är mycket lämpliga till sådana utläggningar och etiska tillämpningar.
Tänk om vissa biskopar, kontraktsprostar, fortbildningsansvariga!