Kulturarv i fara om regeringen sviker

Snart har det gått tio år sedan statens och Svenska kyrkans relation förändrades. Delar av överenskommelsen i millenie-reformen löper ut och behöver omförhandlas. Det handlar om det gemensamma ansvaret för kyrkans kulturarv och om kyrkans organisation och demokratiska styrning.Dessvärre tycks kunskapen om avtalet snabbt ha bleknat på den statliga sidan. Vi måste nu gemensamt uppmana politiker i riksdag och regering att respektera milleniereformens principer och ge Svenska kyrkan rimliga villkor för att vi ska klara våra uppgifter.
är vi måna om att stå upp för de principer som möjliggjorde relationsändringen, bland annat principen att alla samfund ska behandlas lika så långt det är möjligt och att reformen skulle vara skattemässigt neutral. Vi har med oro tvingats konstatera att regeringen behandlar överenskommelsens element isolerat på olika håll i regeringskansliet och utan en samlande idé om avtalets innebörd. Svenska kyrkan är den största enskilda aktören i det som kallas det civila samhälle – en demokratisk folkkyrka där makten delas mellan kyrkans ämbete och förtroendevalda. I dag är inte mindre än 36 000 personer ideellt verksamma i kyrkans olika demokratiskt valda organ – en fantastisk folkrörelse! Detta är ett uttryck för Svenska kyrkans identitet, men också ett lagstadgat krav från Sveriges riksdag som inte åläggs andra samfund.
aktualiserade i en debattartikel nyligen frågan om statens ansvar för det kyrkliga kulturarvet. Enligt överenskommelsen ansvarar Svenska kyrkan för att kyrkorna hålls tillgängliga och för kompetensen för att sköta det kyrkoantikvariska arbetet, medan staten ansvarar för att ge ersättning för kyrkans kulturhistoriskt motiverade kostnader. Hit­tills har staten betalat ut belopp som ligger mycket långt under de 5,5 miljarder kronor som Statskontoret beräknat att behovet har uppgått till. Efter 2009 finns ännu inga summor fastställda för kyrkoantikvarisk ersättning, och staten har hittills inte velat göra någon utfästelse om långsiktighet i kommande utbetalningar. Det finns anledning att befara att vi i framtiden får se en låg ersättning som fastställs med kort framförhållning.Samtidigt finns vissa tecken på att regeringen avser att belägga prästlönetillgångarna med skatt, vilket skulle minska församlingarnas resurser för underhåll och vård av kulturhistoriskt värdefulla kyrkor. Staten skulle också – i strid med överenskommelsen – skaffa sig ekonomiska fördelar på kyrkans bekostnad.Tillsammans utgör dessa faktorer ett hot mot Svenska kyrkans arbete med att långsiktigt förvalta vårt gemensamma kulturarv och göra det tillgängligt för alla. För att möjliggöra för kyrkan att leva upp till det särskilda kravet på demokratisk organisation garanterades Svenska kyrkans förtroendevalda i likhet med politiker i kommuner och landsting rätt till tjänstledighet för sina uppdrag. I dag är det osäkert om regeringen är beredd att permanenta denna rätt till tjänstledighet. Utan rätt till ledighet kommer i praktiken endast personer som har förstående arbetsgivare eller inte är yrkesverksamma i fråga för kyrkliga uppdrag.
vid tillträdet år 2006 underströk statsminister Fredrik Reinfeldt att ”ett starkt civilt samhälle är också grunden för en stark demokrati”. Vi ser positivt på statsministerns engagemang, samtidigt som vi efterlyser konkret politik som ligger i linje med de uttryckta föresatserna. Att försämra möjligheterna till ideellt engagemang i kyrkan genom att låta rätten till tjänstledighet försvinna sänder en olycklig signal, samtidigt som vi menar att en sådan åtgärd inte står i överensstämmelse med milleniereformen.
relationsförändringen har i huvudsak varit positiv för samarbetet mellan staten och Svenska kyrkan. Det är viktigt att staten nu står upp för de principer som vi gemensamt kom överens om för snart tio år sedan. Vi kan inte acceptera en situation där Svenska kyrkan förlorar resurser samtidigt som statens krav kvarstår oförändrade. Därför uppmanar jag alla er som är engagerade i stift och församlingar runtom i Sverige att försöka påverka våra politiska beslutsfattare.