Kungahuset insatser för att stötta samernas kamp har inte uppmärksammats
Det svenska kungahuset gjorde betydande insatser för att stötta samernas kamp för sina rättigheter vid det förra sekelskiftet. Det har inte uppmärksammats i Svenska kyrkans och den svenska statens uppgörelse med det förflutna. Drottning Sofia möjliggjorde Elsa Laula Renbergs utbildning och drev på svenskundervisning bland samerna för att de skulle kunna hävda sina rättigheter enligt svensk lag inför domstolar och myndigheter.
SVT sänder just nu serien ”Sveriges sista kungar” där de mindre smickrande sidorna av kungahuset belyses. Bilden är dock ensidig och tar inte hänsyn till historisk forskning som påvisar att kungahusets relation till etniska minoriteter i modern tid har varit av avsevärd positiv betydelse.
Den 6 februari varje år firas den samiska nationaldagen. En av de samiska hjältar som då firas är Elsa Laula Renberg (1877–1931). Elsa Laula Renberg gav ut den viktigaste kampskriften för samernas sak, Inför lif eller död? Sanningsord i de lapska förhållandena (1904), och blev vid 27 års ålder ordförande i Lappska Centralförbundet. Lappska Centralförbundet var det första kända sameförbundet.
Elsa Laula Renberg var en stark agitator för samernas sak och spelade en huvudroll när den samiska organisationsrörelsens formades. 1917 var hon en av drivande krafterna bakom det första samiska landsmötet i Trondheim i Norge, vilket öppnades den 6 februari 1917. Hon var, tillsammans med sin make, Tomas Petersen Toven (senare Renberg), en av grundarna till en av de första sameföreningarna i Norge 1908 och Brurskankens samiske kvindeforening år 1910.
En förbisedd faktor bakom Else Laula Renbergs arbete var stödet från kungahuset och drottning Sofia (1836–1913). Elsa Laulas far drunknade 1899 under mystiska omständigheter innan en marktvist mellan dem och svenska nybyggare skulle upp i domstol. Drunkningsolyckan utreddes aldrig men Elsa Laulas mor Kristina deltog i en samisk delegation som uppvaktade kung Oscar II och lyckades få ett kungabrev som gav henne markrätten. Drottning Sofia såg därefter till att Elsa Laula fick ett stipendium för att kunna studera vidare i Stockholm och utbilda sig till barnmorska 1904–1905.
Drottning Sofia var även en av de drivande i Lappska Missionens Vänner (LMV). Den var en förening för stöd till mission i Lappmarken och var mycket framgångsrik. Samer från Norge och Finland flyttade till Kirunaområdet på grund av missionens arbete. LMV bildades 1880 på initiativ av prinsessan Eugénie (1830–89) och drev bland annat en skola för samiska barn i Lannavaara 1883–1916. Lappska Missionens Vänners verksamhet har undersökts av Olaus Brännström i avhandlingen Lannavaara-missionen och læstadianismen (1990). Av den framgår att drottning Sofia starkt drev på att samiska barn skulle få lära sig svenska för att kunna försvara sina rättigheter. Samerna hade nämligen omfattande juridiska rättigheter i Sverige och Norge genom Lappkodicillen från 1751 – samernas Magna Charta. Lappkodicillen garanterade samernas rätt till markanvändning i de nordliga delarna av Norge och Sverige, vilken var hotad. Finskan dominerade bland den icke-samiska befolkningen i de samiska områdena, men genom drottning Sofias ansträngningar fick barnen undervisning i både samiska och svenska trots motstånd från olika kyrkliga företrädare (s. 78–80).
Det kan tilläggas att Nils Johan Päiviös avhandling i rättshistoria, Från skattemannarätt till nyttjanderätt. En rättshistorisk studie av utvecklingen av samernas rättigheter från slutet av 1500-talet till 1886 års renbeteslandet. (2011) visar att samerna missgynnades när kungens makt minskade efter unionsupplösning 1905.
Drottning Sofia bidrog på ovan angivna sätt, och tillsammans med prinsessan Eugénie, till att understödja samernas sak i slutet av 1800- och 1900-talen. Det är en sak som behöver sägas, likaväl som andra historiska förhållanden som rör det svenska kungahuset.
Torbjörn Aronson,
docent i kyrkohistoria och ledamot av kyrkomötet (Kr)
Ola Bergdahl,
samisk präststuderande i Övre Soppero
LÄGG TILL NY KOMMENTAR