Möt vår tids andliga längtan - stoppa medlemsflykten

Carl- Erik Sahlberg, präst
Forskare menar att tesen om västerlandets fortskridande sekularisering var felaktig och att vi nu lever i en postsekulär tid där religion och tro återigen spelar en mer avgörande roll än tidigar

Troget kyrkfolk har inte tappat hoppet att Svenska kyrkan ska vända teologiskt från vägar som inte bär frukt. Tända för att möta tidens andliga längtan.

År 2017 lämnade 96 587 personer Svenska kyrkan – det är ungefär lika många som bor i Halmstad. Så: varje år lämnar ett Halmstad Svenska kyrkan!

Sedan 1972 har antalet medlemmar i Svenska kyrkan minskat från 95,2 procent år 1972 till 61,2 procent 2016. Ungefär 200 personer går ur Svenska kyrkan varje dag.

Alla förrättningssiffror pekar också neråt.

För dop och vigsel ligger nu siffrorna under 50 procent och för konfirmation på cirka 25 procent. I en del församlingar har konfirmationen i praktiken upphört.

Ännu mer bekymmersamt är att gudstjänstlivet inte bara gått tillbaka utan rasat. Sedan 1990 har antalet gudstjänstbesök minskat med hälften. Enligt en undersökning jag hört citeras ska mindre än 20 personer samlas till gudstjänst i 80 procent av Svenska kyrkans församlingar.

I inte så få församlingar är det faktiskt risk för mässfall. En biskop har till och med sagt, att Svenska kyrkan kanske måste uppge söndagsgudstjänsten.

Vore det här situationen i ett företag, som stadigt gått bakåt i 50 år, kallade man ju till krissammanträde. 

För att ändå kunna hålla en huvudgudstjänst i varje församling som kyrkoordningen föreskriver så sammanslås församlingar till stora enheter utan präst på platsen. Enligt en undersökning 2011 hade antalet församlingar under en tioårsperiod nästan halverats.

Ska det behöva fortsätta så här? Vore det här situationen i ett företag, som stadigt gått bakåt i 50 år, så kallade man ju till krissammanträde.

Kyrkans goda och intelligenta folk tycks inte göra det – eller vilja se att mamma kyrkan inte mår bra. Andra ser det och tycker att kyrkan med dess i deras mening förunderliga strategier och teologier gjorde bäst i att dö.

Men andra vill inte ge upp. Visst tycker man att mamma kyrkan inte pratar och gör som hon gjorde förut, men man vill inte lämna mamma. Troget kyrkfolk är ledsna men har inte tappat hoppet att Svenska kyrkan ska vända och tända. Vända teologiskt från vägar och verksamheter, som inte bär frukt. Tända för att möta tidens andliga längtan.

För det hör också till denna tid, att folk i gemen längtar efter något ofta odefinierbart som ett sekulariserat samhälle gett dem – eller berövat dem. Vid riksdagsvalet 2010 menade 20 procent av de som tillfrågades av Linneuniversitetet i Växjö, att kristna värden var viktiga i samhället.

Vid valet 2018 var det 40 procent som tyckte så – alltså en fördubbling sen 2010. Ökningen ska enligt rapporten vara tydligast bland de religiöst passiva.

Det som tycks gälla i Sverige tycks gälla västvärlden i stort. Engelsmannen Peter Watson som i sin tjocka studie ”Den gudlösa tidsåldern” skildrat ateismens segertåg i västvärlden från mitten av 1800-talet och framåt menar, att sekulariseringen nått en höjdpunkt under 1960- och 70-talen men därefter har västvärlden tagit en annan riktning.

Forskaren Jürgen Habermas vid den så kallade Frankfurtskolan förutspådde också ännu i början av 1980-talet i likhet med många andra att religionen skulle totalt försvinna i det moderna samhället.

Nu menar dock Habermas att tesen om västerlandets fortskridande sekularisering var felaktig och att vi nu lever i en postsekulär tid där religion och tro återigen spelar en mer avgörande roll än tidigare.

Docent Joel Halldorf har rätt nyligen utkommit med en bok den utmanande titeln: ”Gud: Återkomsten – hur religionen kom tillbaka”.

Vi får be för vår stapplande Svenska kyrka att också den i mötet med denna tidens längtan modigt reser sig, börjar ge det längtande folket Jesus och i Andens kraft betjäna tidens sargade och andligt tomma. I Halmstad och överallt.

Carl- Erik Sahlberg
präst i Svenska kyrkan

 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Den svenska kyrkans mest trogna tillhöriga är de finskspråkiga medlemmarna. Deras tillhörighet är mellan 85-97 %, men trots detta ämnar Svenska kyrkan upphöra de finskspråkiga medlemmarnas Församlingsliv och deras gudstjänster: jag bara undrar är detta en besparings åtgärd, som gagnar de finskprågagiga medlemmarnas andliga liv. På 70-t bad Sveriga arbetskraft, men de kom människor! M.a.o de hade även andra behov än arbeta och sova! 60 och 70-t sociala problem berodde oftast på att ingen verksamhet anordnades av kyrkan! Nej sluta inte de finskspråkigas församlingsverksamhet, utan se till att de finskspåkiga får fira sin gudstjänst och behålla sin tillhörighet i Svenska kyrkan.

Senaste artiklar