Det kunde ha varit årets smartaste kommunikationsstrategi. Men under ytan är läget betydligt allvarligare än så.
Svenska kyrkan står vid ett antal vägskäl. Visserligen inga vägval av dramatisk art för alla skyltar pekar i samma väderstreck. Men valen har ändå betydelse. För med besluten följer också en berättelse. Varför valde kyrkan som den gjorde? Vägvalet i sig sänder signaler.

Både den statliga utredningen och majoriteten av riksdagspartierna utgår i dagsläget från att Svenska kyrkan behåller vigselrätten. En majoritet av prästerna i Svenska kyrkan har inte heller några problem med att viga par av samma kön. Däremot har en betydande minoritet det, vilket inte ska förringas.
Hur Svenska kyrkan ska hantera frågorna avgörs nu i höst på kyrkomötet. Kyrkan kan säga ja eller nej till att behålla vigselrätten, den kan bejaka samhällets nya definition av äktenskap eller gå sin egen väg. Alla dörrar är öppna.
  Scenariot har uppenbarligen skapat en oro. De nio biskoparnas utspel genskjuter kyrkomötet och passerar av bara farten även kyrkostyrelsens remissrunda. Om riksdagen gör de nio biskoparna till viljes blir kyrkomötet i praktiken överkört i en avgörande fråga. Kvar på deras bord blir då endast diskussionen om en välsignelseakt över redan ingånget borgerligt äktenskap. Och så debatten om själva ordet äktenskap.

Men det är svårt att se logiken i att välja ett annat ord för samkönade äktenskap om vigselrätten försvinner. För det enda äktenskap som i så fall kan ingås är ett borgerligt. Där både heterosexuella och homosexuella relationer kommer att definieras som ”äktenskap”. Oavsett vad kyrkan beslutar.
Väljer Svenska kyrkan en egen väg så kan det svårligen tolkas på annat sätt än att man underkänner riksdagens beslut. Samkönade par må ha ingått äktenskap, men innanför kyrkans dörrar kommer deras relation att benämnas som något annat. Frågan är vad? Och hur ska en välsignelse i så fall utformas? 
 
Behåller Svenska kyrkan vigselrätten, är det ännu svårare att se poängen med att den väljer en  definition av ordet äktenskap som skiljer sig från riksdagens beslut. 
Nu markerar förvisso de nio biskoparna noga att de har olika åsikter om vad ordet äktenskap ska omfatta. Det är inte detta deras debattinlägg handlar om.  Men friheten att kunna ha avvikande uppfattningar om ”äktenskapet” är ett argument för att slippa vigselrätten.
De nio biskoparna hävdar också att deras förslag löser frågan om diskriminering. Eftersom staten inte får diskriminera är det ohållbart att enskilda präster som viger med juridisk giltighet ska kunna säga nej till att viga ett samkönat par. Detta dilemma undviks genom att Svenska kyrkan helt avstår från vigselrätten, menar de nio.

Men om förslaget löser ett dilemma, så skapas omedelbart ett annat. Minst lika brännande. Om staten inte ska diskriminera, varför hålla dörren öppen för att Sven­ska kyrkan ska kunna göra det?
Biskoparnas förslag flyttar hela problemet till den egna planhalvan, men löser inte grundfrågan.
Betydligt mer konstruktivt är i så fall en annan idé, som de nio biskoparna dammar av. Förlorar Svenska kyrkan och andra trossamfund vigselrätten, eller väljer att avstå från den, föreslås en genialt enkel ordning. Äktenskap ingås genom att paret tillsammans registrerar sig hos Skatteverket. Sedan är saken klar. Ingen borgerlig ceremoni behövs. I stället är det upp till varje par att avgöra om de vill fira bröllop i kyrkan, ha en annan ceremoni eller ingen alls. Enkelt och redigt, lika för alla.

Ordet ”myndighetsutövning” återkommer ofta i argumentationen om varför Svenska kyrkan bör avstå från vigselrätten. Onekligen har Svenska kyrkan genom historien förknippats med både makt och myndighet.
  Men för alla som i dag väljer att ingå äktenskap i Svenska kyrkan är det knappast ett problem. Att deras vigsel är juridiskt giltig uppfattas knappast som ett dilemma, eller som ett utslag av maktspråk. Det är snarast en oproblematisk självklarhet.

Dessutom ingås fortfarande nära hälften av alla äktenskap i Svenska kyrkan. Hur det ser ut framöver är knappast ödesbundet. Avgörande för framtiden är snarare hur Svenska kyrkan uppfattas av sina medlemmar, och vad den kyrkliga vigseln associeras med.
En bild som kyrkan i hög grad kan påverka. Vart går den i synen på äktenskapet och varför? Skälen för vägvalet är lika viktiga som vägen därefter.
Just därför bör Svenska kyrkan inte fråntas besluten. Riksdagen skulle göra kyrkan en björntjänst om den avskaffade vigselrätten nu i vår. Införs könsneutrala äktenskap måste Svenska kyrkan ändå förhålla sig och ta ställning. Allt annat är en illusion.

Dag Tuvelius