Kyrkorummet är inte
vilket galleri som helst

Min kritik mot Paradiset bottnar inte i trångsynthet utan i respekt för kyrkorummet och kyrkans särart.

Nathalie Olivefalk menar att “konst skapas och finns till för att beröra alla människor”, och att man inte behöver vara teolog för att tolka. Det är helt korrekt. Vi har en bred konstnärlig frihet. Men det behöver inte betyda att en tavla som Paradiset per automatik ges det utrymme som vi här talar om.

Olivefalk hävdar, helt korrekt, att jag inte är glad för tavlan. Däremot vill jag vara tydlig med att om folk vill gå och titta på Paradiset på ett konstmuseum så är det en helt annan sak, även om jag personligen helst ser att den magasineras. Med det sagt – för att ge Paradiset lite rättvisa så kanske den platsar bäst i en halvobskyr biljardhall.

För när Paradiset, som nu föreslås, återblir en central del av kyrkorummet, då inträder en annan dimension: konstverket blir inte bara konst, utan ett liturgiskt och teologiskt uttryck. Vad är grundstenen? Är det att åsyfta att kyrkolivet ständigt ska provoceras av en tavla? Om det är Olivefalks mening, då menar jag att hon är ute på hal is. Tvärtom ska det förmedlas frälsning, tro och hopp. Det är betydligt värdefullare.

Det är rimligt att de som ansvarar för kyrkorummet måste kunna kräva att konstverket förhåller sig till en kristen symbolvärld och teologisk kyrkotradition — och att verkets valda bildspråk inte gör att fokus flyttas från Kristus till något annat. Gestaltningen främjar inte gudstjänsten. Låt oss därför inte göra kyrkorummet till en arena för att pröva alla kulturella experimentella uttryck. I det fall en altartavla är så pass öppen för tvetydiga tolkningar, var ligger fokuset för dem som söker frälsningen? Som innerligt vill komma till tro? Distraktioner likt Paradiset hör inte hemma i ett kyrkorum. Om det däremot väljs en rak och tydlig konst som förstärker och exempelvis framhäver Kristus som frälsaren – då är fokuset enighet och styrka.

Provokativ egoism bör inte dominera ett rum där det andliga – tron, hoppet och frälsningen – ska ha företräde.

Nichlas Holmgren Gellersten (SdSk), ledamot av Malmö pastorats kyrkoråd