Posk, Öka och Frimodig kyrka är alla överens om att basen för oss som förtroendevalda bör vara engagemanget i den lokala församlingen, inte partibok eller allmänpolitisk hemvist.
En skämtteckning fångade min uppmärksamhet. Två kyrkobesökare samtalar utanför kyrkan. ” Jag skall anmäla präst-eländet! Han stod helt fräckt och påstod att Jesus har all makt” säger den ene. ”Löjligt...” svarar den andre. ”...när alla vet att i den här kyrkan är det socialdemokraterna” !
Snart är det kyrkoval igen. Politiseringen av Svenska kyrkan har nyligen beskrivits i några avslöjande böcker.
2019 utkom boken ” Kyrkomöte och partipolitik” Författaren Klas Hansson är docent i kyrkohistoria och var tidigare direktor vid ärkebiskopsämbetet och chef vid kyrkokansliet i Uppsala. Få har som han kunnat följa utvecklingen inifrån och han tvekar inte när han konstaterar att kyrkomötet använts för att driva politiska frågor. På sista sidan summerar han ” Den här undersökningen har visat att systemet med politiska partier eller partianknutna grupper inom kyrkomötet i sig medför en strukturell partipolitisk påverkan.” och sista meningen i boken lyder” Sammantaget är detta en ordning som det finns skäl att ifrågasätta i en kyrka som har ändrat relationer till staten och skall vara fri. Svenska kyrkan begränsas av att de flesta kyrkomötesledamöterna har en bundenhet till partier och politiska idétraditioner”
Lite tidigare kom idé-och lärdomshistorikern Johan Sundeens bok ”68-kyrkan”. Boken är ett forskningsprojekt kring den kristna vänster från 1965 fram till berlinmurens fall. Perspektivet här är större än hos Hansson, men tyngdpunkten ligger på en rad unga vänsterteologer, bland vilka regeringen senare utnämnt flera biskopar, till exempel KG Hammar, Martin Lind, Jonas Jonsson och Lars Carlzon. Här tydliggörs hur den politiska makten, främst genom socialdemokraterna, gått armkrok med de kyrkliga ledarna.
Hagge Geigert uttryckte en gång samma sak när han med humorns hjälp beskrev utnämningspolitiken. (citerat fritt ur minnet) ” Först utnämner regeringen ett lagom antal biskopar som tänker som regeringen. Sedan går man till biskopsmötet och frågar vad biskoparna anser och blir glatt överraskade över de svar man får” I sitt förord till 68-kyrkan skriver Sundeen bland annat ”Kristna personers och grupperingars bidrag till vänstervridningen av svensk opinion framstår som påtagligt undervärderat av historieskrivningen”.
Att denna utveckling inte är ett olycksfall i arbetet, utan medveten strategi, framgår med önskvärd tydlighet av en tredje bok, nyligen utgiven av Tankesmedjan Tiden 2020 med journalisten Jesper Bengtsson som författare och med titeln ”Reformismens väg, om socialdemokratin och kyrkopolitiken”. Under socialdemokratins tidiga årtionden drevs linjen att kyrka och stat snarast borde skiljas åt, eftersom religion uppfattades som en privatsak. Med tiden ökade förståelsen för att det var viktigare att reformera kyrkan inifrån. En fri kyrka kunde inte kontrolleras, men en statskyrka kunde användas för syftet att förverkliga folkhemmet enligt socialistisk modell.
På s 92 i Bengtssons bok citeras ett inlägg i kyrkomötet ”Den svenska kyrkan är icke en statsinrättning som riksdag och regering kan ordna efter behag. Den är en del av Kristi kyrka på jorden. Dess högsta auktoritet är inte folkmajoritetens vilja, tidens krav eller annat sådant. Det avgörande för den är, vad dess Herre vill”. Bengtssons personliga kommentar till yttrandet är slående ”Här öppnar sig en avgrund mellan den kyrkosyn och den bild av kyrkans roll och funktion som präglat socialdemokratisk politik under 1900-talet och det tidiga 2000-talet” När man läser Bengtssons bok blir det uppenbart, dels att kyrkopolitiken planerats strategiskt, dels också att den till stora delar varit framgångsrik i syftet att göra Svenska kyrkan till statsmaktens tjänare.
Nu väntar ett kyrkoval den 19 september. Är det så här vi vill ha det? Nej, säger vi som engagerat oss i någon av de obundna grupperna. Det finns tre alternativ Posk, Öka och Frimodig kyrka. Vi har lite olika profiler, men alla tre är överens om att basen för oss som förtroendevalda bör vara engagemanget i den lokala församlingen, inte partibok eller allmänpolitisk hemvist. Studera våra program. Lägg sedan din röst på den grupp som bäst motsvarar din vision av en kyrka ”på riktigt”. Hjälp oss att bli kvitt partipolitiken.
Vi behöver en levande folklig kyrka som har förutsättning att vara en andlig växtplats för både troende och tvivlare. Och glöm inte att det är Jesus som har all makt i himmelen och på jorden. Den delen av Svenska kyrkan som är Hans kommer att leva.
Tord Nordblom
ledamot i stiftsstyrelsen för Frimodig Kyrka
LÄGG TILL NY KOMMENTAR