Lägg ner pastoralinstituten!

Av och till ställs Svenska kyrkans prästutbildning under debatt, inte minst den pastoralteologiska delen. På senare tid har kravet på bättre integration mellan akademisk och pastoral teologi höjts. De kurser som nu ges i samarbete mellan universitetet och pastoralinstitutet är väl ett försök att möta detta behov, men löser knappast problemet.
ingalunda okomplicerad, vilket Högskoleverkets rättmätiga kritik visar. Den uppenbara risken för sammanblandning av akademisk och konfessionell teologi, liksom, i väsentlig grad, skiftande lärarkompetens, är besvärande.
att betrakta den pastoralteologiska utbildningen ur ett större perspektiv. Jag har två utgångspunkter för mitt resonemang. Först: utan församlingserfarenhet hos kandidaten spelar det ingen roll hur eller när pastoralteologin integreras i utbildningen. Därefter: det är de första åren, inte minst adjunktsåret som ”gör” prästen. Sätt därför in resurserna där!

Det är rimligt
Om adjunktsåret är avgörande för prästblivandet borde stift och församlingar få ett långt större inflytande. Svenska kyrkan är vidsträckt och bred, men denna tillgång löper risken att enkelriktas med nuvarande utbildningsform, där alla ska stöpas i samma pastorala form. Med denna utgångspunkt finns det goda skäl att ställa frågan: vilken uppgift fyller pastoralinstituten?
för att pastoralinstituten bör läggas ned, eller, som ett minimum, kraftigt omvandlas. Dagens lärare vid pastoralinstituten, rekryteras vanligtvis från församlingstjänst, och jag har svårt att se att de skulle vara extra lämpade att utbilda präster genom denna nya anställningsform. Pastoralinstitutens i dag stora kostnader borde i stället överföras på stift och församlingar.

Här ansluter jag mig
Alltså: Inför kravet på flera års församlingsaktivitet för den som önskar antagas till präst. En sådan aktivitet är i sig en lika nödvändig som god pastoral utbildning. Därefter: överför de resurser som i dag tillkommer pastoralinstituten till stift och församlingar, och låt prästen formas till präst i verkligheten, med verkliga dop, verkligt gudstjänst­firande, under sakkunnig handledning.