Landsbygdsförsamlingarna måste få mer av kyrkans pengar

I nummer efter nummer av Kyrkans Tidning läser man om kyrkans ekonomiska bekymmer inför framtiden. Biskopen i Härnösand beräknar, med all rätt, att intäkterna blir lägre i framtiden på grund av alla utträden och så vidare.

Detta medför enligt biskopen att organisationen behöver ses över, församlingar och pastorat måste bli större för att klara de grundläggande uppgifterna och administrativ service med mera.

Vad vi som finns ute i den lokala församlingen anser vara värdefullt spelar mindre roll.

Detta får oss att ställa frågan: Vad ska Svenska kyrkan ha alla sina pengar till?

Kyrkan är som synes mycket rik, på nationell nivå har kyrkan ett eget kapital på över 8 miljarder kronor.

Enbart kapitalförvaltningen redovisar mer än 8 miljarder kronor i behållning, låt vara att en mindre del av detta belopp är orealiserade vinster.

Även Härnösands stift har betydande tillgångar, ett eget kapital på över 125 miljoner kronor. Detta att jämföra med ett målkapital på 60 miljoner kronor.

Kyrkan har därtill stora tillgångar i fastigheter, jord och skog, över en stor del av landet.

Även i egendomsförvaltningen finns en betydande kapitalförvaltning.

Det är kanske dags att börja diskutera behovet av förändringar i de centrala och regionala enheterna i Svenska kyrkan, nämligen i det centrala kansliet, som har nära 400 anställda, och i stiftens organisation.

Vi ifrågasätter om det är rimligt att kyrkan i sin organisation ska gå samma väg som statliga myndigheter, mot en tilltagande centralisering. Det är väl inte centralt och regionalt som kyrkans grundläggande uppgifter genomförs? (Läs debattartikel av Jan Grimell i Kyrkans Tidning nummer 44/19.) De uppgifterna utförs lokalt i församlingar, som inte får bli så stora att kyrkan helt tappar kontakten med flertalet medlemmar. Om centraliseringen fortsätter med sammanläggning av församlingar blir gudstjänsterna till för de anställda och ett fåtal närboende medlemmar.

I dag åker ingen flera mil för att delta i en gudstjänst. Det gör vi i alla fall inte i Åsarne församling i Södra Jämtlands Pastorat.

För några år sedan, lagom till Lutherjubileet, gjorde vi i vår studiegrupp, som vi kallar Kyrkspanarna, ett förslag till åtgärder som skulle leda till en ny reformation för Svenska kyrkan. Vi sammanställde förslagen till ett antal teser.

Vår grundidé är att vi, ute i landsbygdsförsamlingarna med relativt få medlemmar, måste få en större del av kyrkans intäkter och samlade tillgångar för att kunna driva en meningsfull lokal verksamhet. Den 31 oktober 2017 spikade vi upp våra teser på kyrkporten i Åsarna.

Vi har också sänt våra teser till biskopen i Härnösand, som med hjälp av sin stab artigt har svarat på våra förslag. Hon hänvisar i stort sett till organisationens bibel, kyrkoordningen, och tar inte upp våra förslag om en annan resursfördelning.

Vi anser att det är dags för en bredare diskussion om Svenska kyrkans verksamhet och organisation.

KYRKSPANARNA
genom Ove Jacobsson