Ledarskap

Låt stiften ta större ansvar för vigningstjänsterna

Karl-Erik Tysk, kyrkoherde emeritus, m fl debattörer
Arkivbild. Foto: Conny Nylèn

En anställd i Svenska kyrkan måste kunna lita på kärlek och stöd. Inte bara från sin Herre, utan också från dem åt vilka getts makten att styra och ställa över våra församlingars präster och diakoner.

I pågående diskussioner om stiftens kringskurna roll för lokala anställningar (Dags att domkapitlen och biskopen blir arbetsgivare och Utred hur tillsynen ska förbättras) har framförts många angelägna synpunkter. 

Ett perspektiv som dock saknats i debatten är församlingens och den enskilde anställdes utsatta situation i ett läge där kyrkoherde och kyrkoråd tygellöst kan fatta avgörande beslut utan vare sig motivering, konsekvensanalys eller stöd i församlingsbors led. Biskop och domkapitel kan i dessa lägen aldrig avsäga sig pastoralt ansvar för församlingsliv och de vigda i stiftet.

Ett aktuellt fall där bristande arbetslivssäkerhet drabbar församlingsliv och enskilda anställda finns i Sigtuna, Uppsala stift. Här vill arbetsledning utan angivna grunder tvinga bort en omtyckt och mycket kompetent präst som under lång tid utgjort ryggraden i församlingens arbete.

Prästen i fråga är den enda kvinnliga präst Sigtuna haft på mycket lång tid, och har med sitt utmärkta församlingsarbete, breda nätverk, kunnande och initiativrikedom ofta räddat situationen för kyrkoråd och en rad tidigare kyrkoherdar. 

Men den som tror att otadlighet, lojalitet och väl utfört arbete garanterar ro och arbetstrygghet har inte närmare satt sig in i kyrkans rådande besluts- och maktsystem.

Alltför lätt blir de viktiga perspektiv som lyfts i debatten om stiftens respektive församlingsrådens ansvar rent principiella. Dysfunktionalitet på lokalnivån är dock ofta framförallt en högst konkret kraft som riktas mot församling och anställda. 

Kyrkans arbetsgivarorganisation framträder här dessvärre ofta som katalysator med ett slags ansvarsutspädning för svagt och riskfyllt ledarskap. Tyvärr driver denna organisation närmast en kapprustning mot rättssäkerhetsinstanser, skyddsombud och arbetstagarorganisationer.
En anställd i Svenska kyrkan måste kunna lita på kärlek och stöd inte bara från sin Herre, utan också från dem åt vilka getts makten att styra och ställa över våra församlingars präster och diakoner.

Nog bör arbetsgivarsidan kunna försöka agera enligt Jeremiae profetens ord (29:11): ”Jag vet vilka planer jag har för er, säger Herren. Det är planer för välgång och inte något ont, för att ge er en framtid och ett hopp.” Tillit kommer inte av sig själv – den tar år att bygga upp, men kan raseras på ett enda kyrkoråds- eller ledningsgruppsmöte.

Karl-Erik Tysk
kyrkoherde emeritus, Dr. Min.

Simon Börjesson
snickare

Mattias Lundberg
professor

Christina Julin
redaktör

Sven Julin
f.d. ambassadör

Dennis Hellman
rörmokare

Beatrice Renner
akutundersköterska

Marita Haugland
utbildare

Torgny Nordström
disponent

Paul-André Bempechat
pianist, fil.dr.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Mer inom samma ämne