Det räcker faktiskt inte att skriva ”alla män och kvinnor” vid tre tillfällen – när alla exempel, möten, referenser och bibelställen enbart består av män.
Att inte Stockholms biskop ens uppfattar det som ett problem, förvånar mig, skriver Anne Sörman.
Att boken I Jesu namn – att leda med sann auktoritet har ”dåligt med kvinnlig representation” som Andreas Holmberg skriver, är inte bara ett understatement, det är ett osynliggörande av både det faktum att Nouwens bok inte nämner en enda kvinna vid namn, men 24 män – och av upplevelsen av att som kvinna med eller utan funktionsvariation inte vara tilltalad eller inkluderad i boken i fråga – alls – vilket är kärnan i min kritik.
Uppmaningen att läsa boken noggrant och omsorgsfullt uppfattar jag som en ironi.
Det räcker faktiskt inte att skriva ”alla män och kvinnor” vid tre tillfällen – när alla exempel, möten, referenser och bibelställen enbart består av män. Att inte Stockholms biskop ens uppfattar det som ett problem, förvånar mig.
Den innersta strömmen i boken må vara en uppmaning att ”kliva ner”, leva i bön och inte vara rädd att lämna ifrån sig makt – men problemet är att hela detta tankemönster utgår från en läsare som upplever sig ha makt. Och är man.
Uppmaningen att läsa boken noggrant och omsorgsfullt uppfattar jag som en ironi.
Det är det jag har gjort.
Anne Sörman
LÄGG TILL NY KOMMENTAR