Kvinnor osynliggjorda och utan makt

Anne Sörman
Boken som biskop Andreas Holmberg skickade till stiftets präster har mött kritik. foto: mikael m johansson

Det räcker faktiskt inte att skriva ”alla män och kvinnor” vid tre tillfällen – när alla exempel, möten, referenser och bibelställen enbart består av män.

Att inte Stockholms biskop ens uppfattar det som ett problem, förvånar mig, skriver Anne Sörman.

Att boken I Jesu namn – att leda med sann auktoritet har ”dåligt med kvinnlig representation” som Andreas Holmberg skriver, är inte bara ett understatement, det är ett osynliggörande av både det faktum att Nouwens bok inte nämner en enda kvinna vid namn, men 24 män – och av upplevelsen av att som kvinna med eller utan funktionsvariation inte vara tilltalad eller inkluderad i boken i fråga – alls – vilket är kärnan i min kritik.

Uppmaningen att läsa boken noggrant och omsorgsfullt uppfattar jag som en ironi.

Det räcker faktiskt inte att skriva ”alla män och kvinnor” vid tre tillfällen – när alla exempel, möten, referenser och bibelställen enbart består av män. Att inte Stockholms biskop ens uppfattar det som ett problem, förvånar mig.

Den innersta strömmen i boken må vara en uppmaning att ”kliva ner”, leva i bön och inte vara rädd att lämna ifrån sig makt – men problemet är att hela detta tankemönster utgår från en läsare som upplever sig ha makt. Och är man.

Uppmaningen att läsa boken noggrant och omsorgsfullt uppfattar jag som en ironi.

Det är det jag har gjort.

Anne Sörman

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
"Typografen läser bibeln och hittar stavfel" skrev den vite, sic-mannen och författaren Mark Twain. Trots det kanske han också har något att säga den som fastnar i en enögd, om än nogrann, läsning utifrån ett begränsande perspektiv. För nog är det lite sorgligt om typografen inte får ut mer av sin bibelläsning? Jag är glad att vår nye biskop i Stockholm vill få igång samtal om ett kristet ledarskap i vår tid. Sörman verkar tycka att det är ett problem att Nouwen var en man som upplever sig ha makt (kanske likt vår biskop?). Ironin i sammanhanget tycks mig vara att medan Sörman räknar män så beskriver boken en man som är beredda att i Jesu efterföljd avstå position, stiga ned och utge sig själv i tjänst för andra. Är inte just det en feministisk idealman?
Det kunde bli riktigt värdefullt och intressant om stiftet och biskopen valde ut ytterligare en bok som är lite mera nyskriven och mera speglar jämställdhet och mångfald i ledarskapet. Då kunde vi läsa båda böckerna, jämföra, vända och vrida på perspektiven, hitta likheter och skillnader och fördjupas i vårt ledarskap. Det finns alltid något gott i varje tid och text att växa vidare ifrån. ”…ingenting göres för sina fels, utan för sitt värdes skuld.” Thomas Thorild, 1791