Lyss till änglasångens ord!

Den sextonde söndagen efter Trefaldighet läses vart tredje år i Svenska kyrkans huvudgudstjänster en text från Uppenbarelseboken som innehåller det uppseendeväckande uttrycket ”Satans synagoga” (Upp 2:9, se även 3:9). Det är
rimligt att ställa sig frågan varför denna bibeltext har ansetts vara en av de mest relevanta i hela Bibeln när ämnet är ”Döden och livet”. I en värld som hemsöks av drastiskt ökande antisemitism är det än mer angeläget att ställa denna självkritiska fråga. Och med tanke på att Svenska kyrkan har åtagit sig att bekämpa antisemitism och antijudisk teologi är det faktiskt ofrånkomligt att ställa frågan. (Det bör noteras att denna episteltext inte fanns i den tidigare evangelieboken. Det var alltså kommittén för den evangeliebok som togs i bruk första söndagen i advent 2003 som valde just denna text.)

Den som är intresserad av bibeltolkning noterar att det grekiska ordet synagôgê används på ett helt annat sätt i exempelvis Jakobsbrevet 2:2 där det i Bibel 2000 står: ”Tänk om det i er synagoga kommer in en man …” Där avses uppenbarligen den egna Kristustroende församlingens gudstjänstlokal. Men hur många förkunnare tar sig tid att den sextonde söndagen efter Trefaldighet uppmärksamma den gudstjänstfirande församlingen på detta och att ordet ”synagoga” alltså inte används på ett odelat negativt sätt i Bibeln? Är det inte troligare att episteltexten läses och därefter lämnas okommenterad? Eller förlitar sig predikanten kanske på den hermeneutiska tankegången att den som anses tillhöra ”Satans synagoga” måste förtjäna det – i likhet med resonemanget att judar i dag förtjänar att utsättas för antisemitism i ord och handling? Intresserade hänvisas till min senaste bok Jewish Foundations of the New Testament: Addressing the Roots of Antisemitism (Paulist Press, 2025) som diskuterar denna och tjugonio andra texter som ofta har använts i antijudisk utläggning av bibeltexterna.

Med anledning av att det 1995 hade gått 50 år sedan Auschwitz befriades uttalade sig biskopsmötet med följande förpliktande ord: ”I vår kyrka vill vi verka för att få bort sådant som kan tolkas som antisemitism eller förakt för det
judiska folket”, och detta uttalande citeras i det av kyrkomötet antagna dokumentet Guds vägar. Nästa år har det gått 25 år sedan det antogs. Nästan lika länge – 23 år – har den senaste evangelieboken funnits, och vart tredje år har alltså i svenska kyrkor orden ”Satans synagoga” skallat; ord som på internet framför allt citeras i antisemitiska sammanhang. Vill Svenska kyrkan verkligen förknippas med dessa grupperingar? Vore det inte alldeles utmärkt att snarast möjligt börja revidera evangelieboken – i enlighet med förpliktelsen i Guds vägar – så att denna reviderade bibeltextsammanställning var färdig när den nya psalmboken presenteras, och som ju kommer att föranleda att församlingarna köper nya psalmböcker?

Jag kan inte tänka mig ett enskilt mer relevant uttryck för biskopsmötets och kyrkomötets ställningstagande än att ersätta denna text från Uppenbarelseboken med en annan episteltext. Hur skulle annars Svenska kyrkan kunna anses mena allvar med orden att undvika ”sådant som kan tolkas som antisemitism eller förakt för det judiska folket”? I år kommer orden emellertid inte att uttalas i Svenska kyrkans gudstjänster. Anledningen är att söndagens ämne utgår och ersätts av Den helige Mikaels dag. Det ger kyrkans ledning tre års respit att ta itu med den viktiga uppgiften att revidera evangelieboken på denna punkt – eller måste vi ännu en gång sätta vårt hopp till att änglarna kommer till vår räddning och förhindrar att Svenska kyrkan bidrar till den ökande antisemitismen i vårt samhälle?

Jesper Svartvik, stiftsteolog Karlstads stift