Vi drar ett tjockt svart streck över Luthers judehat

Larseric Nyberg kyrkoherde emeritus
Vandaliserade gravar i Strasbourg. Foto: Jean-Francois Badias/AP/TT

Judehatet har varit spritt i Europa i århundraden och när man söker efter dess rötter kommer man inte förbi den store reformatorn Martin Luther, skriver debattören.

Nyligen kunde man i tidningarna läsa att 107 judiska gravar skändats i Strasbourg i Frankrike. Hakkors har sprejats på gravarna. Sedan 2017 har antisemitiska brott i Frankrike ökat med 74 procent.

Undersökningar visar att antisemitismen också på ett oroväckande sätt har ökat också i Sverige. Jude är ett allt vanligare skällsord, synagogor vandaliseras och särskilt unga judar tvingas lämna kippan och davidsstjärnan hemma; man vågar inte öppet visa att man är jude.

Judehatet har varit spritt i Europa i århundraden och när man söker efter dess rötter kommer man inte förbi den store reformatorn Martin Luther.

Som luthersk präst återvänder jag ofta till Luther och känner stor tacksamhet för hans bidrag till kristendomens och kyrkans förnyelse och då främst för att han fick ljus över och lyfte fram den villkors-lösa nåden. Den betyder att vår salighet till 100 procent är nåd, den är helt gratis. Kristus har gjort allt för oss och det finns inget vi genom våra goda gärningar kan lägga till.

Det finns dock en sida hos Luther som är skrämmande och omöjlig att förstå: hans hat mot det judiska folket.

Man tar sig för pannan! Är detta verkligen den fromme Luther?

Tre år före sin död 1543 skrev han boken: Om judarna och deras lögner. Här kallar han judarna för ett fördömt och förbannat folk. Han uppmanar kristna att sätta eld på judarnas synagogor och skolor, att ta ifrån dem deras heliga skrifter och förbjuda rabbinerna, med hot om liv och lem, att undervisa om den judiska tron. Luther uppmuntrade till att slå sönder judarnas hus, förbjuda dem att fritt röra sig och ta ifrån dem deras rikedomar, som de förmodligen stulit.

Man tar sig för pannan! Är detta verkligen den fromme Luther? Han var på sin tid en av de mest lästa författarna i Europa och hans uppmaningar spred sig som ringar på vattnet och kanske är det dessa ringar som är åtminstone en av dagens inspirationskällor till dagens antisemitism. Adolf Hitler lär ofta ha hänvisat till Martin Luthers inställning till judarna.

Kyrkan hade länge en tveksam inställning till judarna. Enligt ersättningsteologin var det den kristna kyrkan som var Guds nya egendomsfolk. Judarna hade ju inte tagit emot Kristus utan korsfäst honom.

De flesta kristna har idag kastat ersättningsteologin på skräphögen. Det judiska folket är fortfarande Guds egendomsfolk; Gud har inte tagit tillbaka sina löften och som hednakristna är vi inympade i löftesfolkets träd.

Låt oss tillsammans bekämpa all antisemitism och ha en ödmjuk inställning till dagens judar var vi än möter dem i Israel, på andra platser i världen eller hemma i vårt eget land.

Åter till Martin Luther: Han var ett barn av sin tid och för honom, som för oss alla, gäller den villkorslösa nåden, som han lyfte fram. Vi tackar honom för hans andliga vägledning och stryker, precis som Gud själv, ett tjockt svart streck över hans judehat.      

Larseric Nyberg
kyrkoherde emeritus

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Juan Carlos Alongi Allendes
Martin varit katolik.