Machokultur kan leda till våld i nära relation - utbildningssatsning rätt väg

Sandra Signarsdotter, Johannes Svanerud
I arbetet med ungdomar, kommer den machokultur som fortfarande råder för unga män och dess motsvarighet i de normer som gäller för unga kvinnor, ofta upp till diskussion. Foto: Getty

Kyrkan har ett diakonalt ansvar att bidra till nödvändig förändring och att vara en aktiv samhällsaktör.

Våld i nära relation tenderar att öka under en pandemi. Men var och när börjar våldet? Enligt Centrum mot våld i Västerås kan vi se att våldet har en koppling till machokulturer.

”Visst finns en koppling mellan våld i nära relation och machokultur, enligt kriminologisk   forskning. Machokulturens normer om tuffhet, styrka, att inte backa och ha potential att utöva våld leder till att våld normaliseras, att våld blir en konfliktlösning man tar till i bris på andra.”

Anna Vrbanovic Åberg, Centrum mot våld

I kyrkoordningen anges som ett av uppdragen som kyrkan bär att återupprätta skapelsen. Det kanske allra viktigaste perspektivet att ha med sig i allt sådant arbete är det normkritiska. För hur ska kyrkan kunna uppnå detta utan att aktivt ta avstånd ifrån normer och kulturer som bidrar till att hålla människor kvar i psykiskt och fysiskt förtryck? Vad är upprättelse om inte befrielse? Det krävs en teologi där kyrkan höjer sin profetiska röst för alla marginaliserade.

I arbetet med ungdomar, kommer den machokultur som fortfarande råder för unga män och dess motsvarighet i de normer som gäller för unga kvinnor, ofta upp till diskussion. Här måste kyrkans företrädare våga ta ställning och i mötet med människor som befinner sig i dessa kulturer eller är på väg in i sådana se till att andra värderingar får råda i stället. Ett konkret och uthålligt arbete med värderingar måste göras. Vi vill mena att som kyrka måste vi ta ansvar för de våldsbejakande texter vi finner i Bibeln, problematisera dem och lyfta fram dem i ljuset av vad de faktiskt är – patriarkala och normativa våldstexter som inget annat gör än att förtrycka människor, i synnerhet kvinnor. För om vi inte gör det så finns risken att kyrkan fortsätter vara en sedimentär bärare av våld.

Undertecknarna av denna artikel arbetar aktivt med medbestämmande och inkludering och här har det blivit tydligt att just frågan om machokulturer och normer ofta lyfts av ungdomarna själva. Att vara lyhörd inför detta är helt avgörande. När efterfrågan finns måste tillgången på relevant undervisning som möter detta behov omedelbart realiseras. Här är två konfirmanders röster:

 ”Machokultur är en struktur av normer som förstör för alla i samhället, både män och kvinnor. Den bryter ner männens psykiska hälsa och välmående och skapar en kultur där våld mot kvinnor romantiseras och normaliseras. På grund utav att mannen aldrig lär sig att kommunicera håller han sina känslor inom sig till dess det inte går längre. Då spricker han och det blir kvinnorna som får ta konsekvenserna.”

Michela, 15 år

”Machokulturen kan symboliseras genom en mask som vi har tilldelats av samhället.Masken är till för att vi män ska undanhålla våra känslor från omvärlden för att passa in i dagens normer.”

Joel, 15 år

Det ungdomarna själva lyfter upp som viktiga frågeställningar gäller även Svenska kyrkan i stort, där vi fortfarande ser patriarkala strukturer och normer som upprätthålls med destruktiva tystnadskulturer till följd. Detta vittnar inte minst #vardeljus om.

Kyrkan har ett diakonalt ansvar att bidra till nödvändig förändring och att vara en aktiv samhällsaktör. Mycket görs redan vad gäller detta, både lokalt och på stiftsnivå och på Kyrkokansliet är dialogen redan igång. Men vi anser att kyrkan behöver bli ännu bättre på detta och utöka samverkan. Enligt Anna Vrbanovic Åberg är just samverkan och utbildning två nödvändiga förutsättningar för att arbetet med våldsutsatta ska bli så produktivt som möjligt och det håller vi med om. Det börjar i undervisningen med de unga som förhoppningsvis resulterar i att våldet i nära relation minskar som en följd av ett förebyggande arbete.

Det vi har velat lyfta fram med vår artikel är främst tre saker. För det första vikten av undervisning som ett led i en utbildningssatsning och för det andra samverkan. Den tredje och avgörande faktorn blir då naturligt att vi får ett resultat.

Under vecka 47 sammanträder Kyrkomötet och går till beslut. Det finns två motioner som tagit upp våld i nära relation. Vi anser att en utbildningssatsning är precis rätt väg att gå för Svenska kyrkan.

Sandra Signarsdotter,
kaplan Gustaf Vasa församling och ledamot (S) kyrkomötet

Johannes Svanerud,
prästkandidat Stockholms stift

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.